Bråk=kärlek???
Jag var ute med barnen på gården och lekte på eftermiddan. Katterna springer runt överallt nu, de börjar vårvakna, springer runt och jamar och skriker. Marskatter. Min 1-åring är galen i katter, hon förföljer dem som värsta stalkern - till deras tvivelaktiga nöje (missnöje? moahaha). Så vi förföljde ett stackars kattskrälle, runt hela gården - efter en stund hittade den en annan katt som den började bråka med. De sprang fram och tillbaka, slogs och jamade. Vi tittade på. Stod där och glodde en bra stund.
- Vad gör de mamma?(4-åringen)
- De slåss.
- Hm...men mamma, varför är den ena katten ovanpå den andra?
Undrar hur obefintligt sexliv man har själv om man är 38 år och inte ens ser vad katterna gör när de är i full gång att tillverka nya kissar mitt framför två storögda barn. Jag fnissar fortfarande.
- Vad gör de mamma?(4-åringen)
- De slåss.
- Hm...men mamma, varför är den ena katten ovanpå den andra?
Undrar hur obefintligt sexliv man har själv om man är 38 år och inte ens ser vad katterna gör när de är i full gång att tillverka nya kissar mitt framför två storögda barn. Jag fnissar fortfarande.
Shake that booty
Japp. Nu är utstyrseln klar för dagens discokalas. Tema glitter & glamour. Jäsingen vad det ska röjas. Är det fest så är det. Man får passa på när man har chansen, rumpan ska skakas så den inte slutar med efterdarrningarna förrän framåt söndag. Det blir jag och så ett gäng 7-8-åringar....
Det kunde vara värre. Det kunde ha varit jag och ett gäng 78-åringar. Who´m I kidding? Det hade ju varit askul det med...
Fina kusin Minna (barnens nästan 14-åriga kusin) kommer hit och assisterar vid kalaset och sover sen kvar. Vilda är lyrisk, det är absoluta favoriten.
Det kunde vara värre. Det kunde ha varit jag och ett gäng 78-åringar. Who´m I kidding? Det hade ju varit askul det med...
Fina kusin Minna (barnens nästan 14-åriga kusin) kommer hit och assisterar vid kalaset och sover sen kvar. Vilda är lyrisk, det är absoluta favoriten.
Karins änglar
Vill passa på att tipsa om Karins änglar, jättesöta små amuletter som kan fästas på allt möjligt eller bäras som smycken. Min favorit är definitivt döskalleängeln. Såklart...
![[Tävling.PNG]](http://3.bp.blogspot.com/_wHfMFsXw-TY/S5fW-v2L9yI/AAAAAAAAAaA/-2jv7CeChbs/s1600/T%C3%A4vling.PNG)
Gå in och kolla änglarna själv på:
http://www.karinsanglar.blogspot.com/
Gå in och kolla änglarna själv på:
http://www.karinsanglar.blogspot.com/
Morgonkaffet i vrångstrupen (eller e-kontakt, följetången)
Hur tänker egentligen de som skickar mail som "vill du prata med en morgonkåt man", "hej sexy ska vi chatta [email protected]" och "har du webcam"....
Det är precis såna mail en lätt sliten småbarnsmorsa sitter och väntar på, speciellt kl 7 på morgonen när man varit vaken med en 1-åring sen halv 5, bytit blöjor och kokat välling. Bara väääääntat på att nån Billybigdong ska höra av sig.
Får de någonsin napp? Det kan de väl ändå inte få, eller? Och fortsätter på samma sätt ändå. Tur kanske, tråkigt om de skulle låtsas var något de inte är. För jag har ju faktiskt skrivit i min profil om den jag söker: öppenhet och ärlighet. Och det får man väl ändå säga att de är, öppna och ärliga, så jag får väl skylla mig själv....fast det där med "ledordet är respekt, för sig själv och andra" har de nog inte läst....
Egentligen så tror jag ju inte att de läser över huvud taget, de ser en bild och drar iväg ett mail - och hoppas på att få tur, en stunds förströelse. Och det är klart, drar man iväg 100 mail kanske man får svar på ett till slut.
Kära nån. Säger bara en sak. Orka. Jaja, de bjuder ju på ett garv i alla fall.
Det är precis såna mail en lätt sliten småbarnsmorsa sitter och väntar på, speciellt kl 7 på morgonen när man varit vaken med en 1-åring sen halv 5, bytit blöjor och kokat välling. Bara väääääntat på att nån Billybigdong ska höra av sig.
Får de någonsin napp? Det kan de väl ändå inte få, eller? Och fortsätter på samma sätt ändå. Tur kanske, tråkigt om de skulle låtsas var något de inte är. För jag har ju faktiskt skrivit i min profil om den jag söker: öppenhet och ärlighet. Och det får man väl ändå säga att de är, öppna och ärliga, så jag får väl skylla mig själv....fast det där med "ledordet är respekt, för sig själv och andra" har de nog inte läst....
Egentligen så tror jag ju inte att de läser över huvud taget, de ser en bild och drar iväg ett mail - och hoppas på att få tur, en stunds förströelse. Och det är klart, drar man iväg 100 mail kanske man får svar på ett till slut.
Kära nån. Säger bara en sak. Orka. Jaja, de bjuder ju på ett garv i alla fall.
Nappar igen
Jag har räknat ut att jag har köpt nappar till Hedda för säkert 700-800 sammanlagt. Det försvinner ett par, så köper jag på mig att ha utifall att, för jag vill inte riskera att stå utan, så försvinner det ett par till...helt enkelt för att jag inte är lika rädd om dem som man skulle ha varit om man INTE hade extra hemma. Problemet är alltså att jag köper för många, bara för att jag kan - vilket gör att det behövs köpas fler för att det slarvas bort fler...
Det kan nog appliceras på mycket här i världen. Vi människor är inte särskilt rädda om något vi har, för det finns mer! Men det finns ju inte mer hur länge som helst.
Det kan nog appliceras på mycket här i världen. Vi människor är inte särskilt rädda om något vi har, för det finns mer! Men det finns ju inte mer hur länge som helst.
Till den som har skall varda givet.
Men jaaaaaa! Heja, vad bra allt går nu! Fick hämta hem Hedda i förrgår från dagis, hon fick feber igen - hon hostar och är snorig, men är för övrigt pigg, EXTRA pigg, för hon tänker fanimig inte sova på nätterna längre. Vaknade minst 10 gånger igår kväll och inatt. Gick upp halv 4. Igår på dan sov hon en halvtimme. Beppe vaknade 3 svängar också inatt. Plus att jag höll på att hosta sönder mig helt i natt, jag är rödprickig i skinnet i ansiktet och på hela bröstet av små, spruckna kärl. Så inalles kanske en hel timmes sömn. Inte illa pinkat.
Så bet jag sönder en kindtand igår kväll. Min stora skräck. Jag trodde mina tänder var odödliga, har som mest haft ett par småhål, har aldrig ens bedövat. Nu drömmer jag mardrömmar om att tänderna ramlar ur käften, att man spottar ut dem som ett gäng körsbärskärnor, ni vet sådär som man gjorde när man var liten, samlade på sig en hel arsenal i kinderna och sen smattrade iväg allihop som en kulspruta. Typiskt att när jag för första gången i mitt liv ska få en rejäl tandskada så ska det hända när ekonomin är som sämst.
Och allt bajs. Bajs, bajs, bajs. Hedda 5-6 ggr om dan just nu, vid de mest opassande tillfällena såklart - och så kaninskit överallt på det, hela tiden. Jag slutar snart ge dem mat. Igår stod Hedda och försökte trycka ner kaninpluttar i en sportflaska, genom det lilla hålet.
Och vädret! Jag orkar ingen mer snö nu. NÅÅÅÅÅD!!!
Men men...allt händer av en anledning, kan bara vara LITE SVÅRT ATT SE NU, LIVET! Hör du det? Kan du åtminstone ge en fingervisning?
Det finns de som har det värre. Mycket värre. Nu ska jag inte klaga mer. Jag skojade bara Livet, jag är så tacksam för prövningarna. Jag vill bara veta när du prövat klart?
Så bet jag sönder en kindtand igår kväll. Min stora skräck. Jag trodde mina tänder var odödliga, har som mest haft ett par småhål, har aldrig ens bedövat. Nu drömmer jag mardrömmar om att tänderna ramlar ur käften, att man spottar ut dem som ett gäng körsbärskärnor, ni vet sådär som man gjorde när man var liten, samlade på sig en hel arsenal i kinderna och sen smattrade iväg allihop som en kulspruta. Typiskt att när jag för första gången i mitt liv ska få en rejäl tandskada så ska det hända när ekonomin är som sämst.
Och allt bajs. Bajs, bajs, bajs. Hedda 5-6 ggr om dan just nu, vid de mest opassande tillfällena såklart - och så kaninskit överallt på det, hela tiden. Jag slutar snart ge dem mat. Igår stod Hedda och försökte trycka ner kaninpluttar i en sportflaska, genom det lilla hålet.
Och vädret! Jag orkar ingen mer snö nu. NÅÅÅÅÅD!!!
Men men...allt händer av en anledning, kan bara vara LITE SVÅRT ATT SE NU, LIVET! Hör du det? Kan du åtminstone ge en fingervisning?
Det finns de som har det värre. Mycket värre. Nu ska jag inte klaga mer. Jag skojade bara Livet, jag är så tacksam för prövningarna. Jag vill bara veta när du prövat klart?
-112! - Hej, jo vi har en nödsituation på Lek & Buslandet...
I morse lämnade vi Vilda direkt vid ishallen, skridskor stod på schemat. Eftersom Beppe ville se hur det såg ut inuti så följde vi med in hela skocken. Vilda kan fixa att få på sig sina skridskor själv, men det fanns tio ungar till som inte kunde - så ganska snabbt fann jag mig assistera stackars gympafröken som säkert knyter 100 par skridskor i veckan....hon hade börjat få problem med vita fingrar.
Ett av barnen hade med sig sprillans nya skridskor, som inte ens var trädda, så där var det bara att börja trä i alla 100 hålen innan det ens gick att ta på skridskorna...hur tänker man som förälder då, tänker man att äh, jag hinner inte göra det här, det kan fröken göra nere i ishallen, hon som bara har 10 ungar till att hjälpa? Hallå? Förmodligen tänker man inte alls...
Ska kolla upp när de har friåkning i hallen, så Beppe får prova en riktigt stor och hal is - den lilla hemmavid är så knövlig att den är lätt för honom att hålla sig stående på, den har sandpappersstruktur. Jag är rätt sugen själv att få åka rejält.
På eftermiddan bär det av till Lek & Buslandet. Hämtar Vilda vid 13 och åker raka vägen, bästisen Frida inklusive Fridamamma Pernilla följer också med. Kul att få en vuxen fikakompis med! Vi får se om det finns något för liten Hedda att sysselsätta sig med där också, hoppas det. Jag tror att det är klätterställning för större barn...så mamma Susanne kommer antagligen krypa in och fastna någonstans, eftersom liten Hedda inte kommer nöja sig förrän hon får vara där de stora barnen hålls. Tur att en vuxen till följer med som kan ringa räddningskåren eller åtmonstone försöka hjälpa till att dra loss mig vid behov. Eller helt enkelt hämta en kopp kaffe bara, vid närmare eftertanke skulle det vara rätt skönt att sitta fast ett par timmar.
- Mamma! Jag behöver gå på toa!
- Jag sitter fast!
- Mamma! Kan du hjälpa mig med..
- Jag sitter fast!
Ljuvligt. Undrar om jag ska ta med en bok?
Ett av barnen hade med sig sprillans nya skridskor, som inte ens var trädda, så där var det bara att börja trä i alla 100 hålen innan det ens gick att ta på skridskorna...hur tänker man som förälder då, tänker man att äh, jag hinner inte göra det här, det kan fröken göra nere i ishallen, hon som bara har 10 ungar till att hjälpa? Hallå? Förmodligen tänker man inte alls...
Ska kolla upp när de har friåkning i hallen, så Beppe får prova en riktigt stor och hal is - den lilla hemmavid är så knövlig att den är lätt för honom att hålla sig stående på, den har sandpappersstruktur. Jag är rätt sugen själv att få åka rejält.
På eftermiddan bär det av till Lek & Buslandet. Hämtar Vilda vid 13 och åker raka vägen, bästisen Frida inklusive Fridamamma Pernilla följer också med. Kul att få en vuxen fikakompis med! Vi får se om det finns något för liten Hedda att sysselsätta sig med där också, hoppas det. Jag tror att det är klätterställning för större barn...så mamma Susanne kommer antagligen krypa in och fastna någonstans, eftersom liten Hedda inte kommer nöja sig förrän hon får vara där de stora barnen hålls. Tur att en vuxen till följer med som kan ringa räddningskåren eller åtmonstone försöka hjälpa till att dra loss mig vid behov. Eller helt enkelt hämta en kopp kaffe bara, vid närmare eftertanke skulle det vara rätt skönt att sitta fast ett par timmar.
- Mamma! Jag behöver gå på toa!
- Jag sitter fast!
- Mamma! Kan du hjälpa mig med..
- Jag sitter fast!
Ljuvligt. Undrar om jag ska ta med en bok?
Ljuva nätter
Sista veckan (lite drygt) har lilla fröken Hedda vaknat EN gång under natten, fått välling och somnat om...så har vi sovit till minst 6. Bortskämd har jag blivit. För bortskämd. För nu bestämde hon plötsligt att det var dax att rycka tillbaka mamma till verkligheten igen. Inatt ville hon plötsligt inte somna om efter vällingen vid 4, vilket kändes skitdrygt nu när man vant sig. Hon grejade, pratade, gnölade, hon fick komma över till mig, krälade runt, ställde sig upp...till slut, eter många om och men, lade hon sig ner i sin säng och kom till ro. Trodde jag. Då var det dax för nästa, Beppe kom in och dunsade ner i min säng, högljutt ropande "Mamma! Mamma!". Genast reste sig Hedda som en vippgubbe i sin säng. Så fick vi börja om.
Till slut låg vi alla tre i min säng, Beppe låg och gosade in sig bakom mig, strykandes och klappandes min arm...Hedda krälade runt och pratade, samtidigt som hon försökte stoppa sin napp i min mun. Hon prickade ögat några gånger innan hon fick in den - mysigt - en sur, vällingsalivsmakande napp intryckt i käften. Generöst. Så asgarvade hon. Satte sig i ansiktet på mig några gånger med, bara för säkerhets skull, om jag skulle ha råkat somna om. Men jag vägrade ge upp och till slut somnade även minsta yrvädret om. Hon vaknade inte ens när klockan ringde utan sov vidare till halv 8. Jag funderar på om jag skulle ta och ställa upp en videokamera en natt. Kan man titta på sen när de kommer i tonåren och man inte ens kan väcka dem med en dynamitgubbe. Fina minnen.
Till slut låg vi alla tre i min säng, Beppe låg och gosade in sig bakom mig, strykandes och klappandes min arm...Hedda krälade runt och pratade, samtidigt som hon försökte stoppa sin napp i min mun. Hon prickade ögat några gånger innan hon fick in den - mysigt - en sur, vällingsalivsmakande napp intryckt i käften. Generöst. Så asgarvade hon. Satte sig i ansiktet på mig några gånger med, bara för säkerhets skull, om jag skulle ha råkat somna om. Men jag vägrade ge upp och till slut somnade även minsta yrvädret om. Hon vaknade inte ens när klockan ringde utan sov vidare till halv 8. Jag funderar på om jag skulle ta och ställa upp en videokamera en natt. Kan man titta på sen när de kommer i tonåren och man inte ens kan väcka dem med en dynamitgubbe. Fina minnen.
Money makes the world go round?
Sista dagarna har funnits dragning åt eftertanke. Hur det gått, vad som hänt, var vi är - efter de sista två åren. Om det var rätt beslut att flytta t ex. Har inget arbete än, har en A-kassa som ger oss 6-7000 kr efter skatt i månaden, att försörja en vuxen och 3 barn på...finfin sits. Det är 3000 mindre än under föräldraledigheten, och då levde vi ändå snålt. Dessutom har vi ökat vår boendekostnad med ungefär 1500 i månaden sen innan flytten. A-kassan baseras på inkomsten sista året innan arbetslöshet - då är det inte bra att ha gått ner i tid för att man har småbarn, att ha vabbat för sjuka barn, att ha varit sjukskriven för breakdown efter att helt oväntat plötsligt stå ensam med 2 barn mitt i graviditeten med det tredje. Med andra ord...det är inte bra att bli arbetslös om man levt småbarnsliv. Eller om man levt... Rent krasst, med underhåll, barnbidrag och bostadsbidrag inräknat, så har vi en inkomst på 16-17000. Vi har utgifter för 12-13000 varje månad, då är inte mat, bensin, kläder eller andra omkostnader inräknat. Hårda bud. Hade vi bott kvar utanför Gävle hade jag haft mitt arbete kvar, som hade gett oss en dräglig ekonomisk sits - även om jag fått jobba kvällar och helger.
Men. Men. Pengar är inte allt. Och HADE vi bott kvar, hade jag inte kommit så långt som jag kommit idag. Vi hade haft en jämmerlig tillvaro. Jag hade trampat ner mig i bitterträsket, där den frätande syran snart hade ätit upp alla mjukdelar på mig och lämnat bara hårda knotor och senor kvar. Mina barn hade haft en mycket, mycket sämre mamma än de har idag. Jag har en tro på att resten löser sig. Vi har tak över huvudet och vi har mat på bordet, kläder på kroppen - och vi är tillsammans, i vått och torrt, i nöd och lust, i pussar och tjuvnyp, i tårar och skratt. Vi kunde ha det mycket sämre. Vi har det gott.
Men. Men. Pengar är inte allt. Och HADE vi bott kvar, hade jag inte kommit så långt som jag kommit idag. Vi hade haft en jämmerlig tillvaro. Jag hade trampat ner mig i bitterträsket, där den frätande syran snart hade ätit upp alla mjukdelar på mig och lämnat bara hårda knotor och senor kvar. Mina barn hade haft en mycket, mycket sämre mamma än de har idag. Jag har en tro på att resten löser sig. Vi har tak över huvudet och vi har mat på bordet, kläder på kroppen - och vi är tillsammans, i vått och torrt, i nöd och lust, i pussar och tjuvnyp, i tårar och skratt. Vi kunde ha det mycket sämre. Vi har det gott.
Ettagluttare för en dag
Idag var jag med Vilda i skolan. Har lovat länge, och nu kändes det som det var dax. Jag är så rädd om de futtiga timmar jag har när alla barn är borta, det handlar om ungefär 12 timmar i veckan...då ska jag hinna med att kolla upp och söka jobb, gärna sköta storhandling för att slippa släpa på alla barnen på affären...och förhoppningsvis hämta lite extra kraft. Idag var jag alltså med i skolan. Skitroligt! Vi hade gympa direkt på morgonen, så jag plockade med mig gympadojor. Vilda tittade misstänksamt.
- Varför ska du ha med dig skorna?
- Vi har ju gympa.
- Men...mammorna brukar sitta på bänken.
- Hm. Papporna också?
- Papporna brukar inte vara med i skolan.
- Nehej. Men jag struntar i hur de andra mammorna gör. Det är inget kul att sitta på bänken, jag vill vara med.
- Men du måste fråga Anna-Maria först! (Vilda såg rätt nöjd ut)
Anna-Maria är gympaläraren, kanonbra sådan - ordning och reda, alla har sina platser i omklädningsrummet, alla får vika sina kläder och lägga ordentligt på sin plats, så samling i ring på golvet. Jag FICK vara med. Tur, för det var skeppsbrott idag. Alla redskap och mattor ut på golvet, sen en pirat som jagade medan alla andra klättrade i rep, på bänkar, ribbstolar, plintar. Trillade man i vattnet åkte man i fängelsehålan, blev man tagen åkte man också i fängelsehålan. Det var riktigt roligt och gick alldeles för fort.
Sen hade vi fruktstund, rast och slutligen matte. Klockan och räkna på egen hand i räkneboken. I Vildas klass är de 16 barn på en fröken, en lagom stor klass. Ändå har fröken Gunett fullt sjå att hinna hjälpa de som vill ha hjälp, så är man med som extraförälder i klassen får man gärna bistå, istället för att bara sitta och glo. Då har de det ändå förspänt, för i andra klasser är de 24-25 elever på en lärare. Så mycket tid som går till spillo, när barnen måste vänta länge och inte kommer vidare utan hjälp. Många av dem tappar koncentrationen och lusten att arbeta, när de egentligen VILL jobba vidare, men måste vänta.
Tänk om man kunde få vara med sina barn ofta i skolan, vilken koll man skulle få, och vilken trygghet för både lärare och barn. De andra eleverna accepterade hjälp av mig med utan knussel, de var nöjda med att det var en vuxen. Kanske skulle vara något att införa, skolpeng utanpå föräldrapenningen, 10 dagar per år. Tror det skulle löna sig i längden.
- Varför ska du ha med dig skorna?
- Vi har ju gympa.
- Men...mammorna brukar sitta på bänken.
- Hm. Papporna också?
- Papporna brukar inte vara med i skolan.
- Nehej. Men jag struntar i hur de andra mammorna gör. Det är inget kul att sitta på bänken, jag vill vara med.
- Men du måste fråga Anna-Maria först! (Vilda såg rätt nöjd ut)
Anna-Maria är gympaläraren, kanonbra sådan - ordning och reda, alla har sina platser i omklädningsrummet, alla får vika sina kläder och lägga ordentligt på sin plats, så samling i ring på golvet. Jag FICK vara med. Tur, för det var skeppsbrott idag. Alla redskap och mattor ut på golvet, sen en pirat som jagade medan alla andra klättrade i rep, på bänkar, ribbstolar, plintar. Trillade man i vattnet åkte man i fängelsehålan, blev man tagen åkte man också i fängelsehålan. Det var riktigt roligt och gick alldeles för fort.
Sen hade vi fruktstund, rast och slutligen matte. Klockan och räkna på egen hand i räkneboken. I Vildas klass är de 16 barn på en fröken, en lagom stor klass. Ändå har fröken Gunett fullt sjå att hinna hjälpa de som vill ha hjälp, så är man med som extraförälder i klassen får man gärna bistå, istället för att bara sitta och glo. Då har de det ändå förspänt, för i andra klasser är de 24-25 elever på en lärare. Så mycket tid som går till spillo, när barnen måste vänta länge och inte kommer vidare utan hjälp. Många av dem tappar koncentrationen och lusten att arbeta, när de egentligen VILL jobba vidare, men måste vänta.
Tänk om man kunde få vara med sina barn ofta i skolan, vilken koll man skulle få, och vilken trygghet för både lärare och barn. De andra eleverna accepterade hjälp av mig med utan knussel, de var nöjda med att det var en vuxen. Kanske skulle vara något att införa, skolpeng utanpå föräldrapenningen, 10 dagar per år. Tror det skulle löna sig i längden.
Det är inte torrt när det är vått
Vilda är sur på mig för att hennes stövlar inte har torkat än. Jag måste ha glömt bort att det var JAG som kissade i dem...kanske måste kolla upp mina minnesluckor, kan ju vara något allvarligt!
Ur en 4-årings perspektiv
Snöoväder idag. Hedda och Beppe lediga, vi pulsade ut till bilen i morse för att skjutsa Vilda, plockade med oss ett grannbarn på vägen. Framme vid skolan var det inte plogat, blev tvungen att köra in till vägkanten i värsta drivan för att få plats någonstans. Plocka ut alla barn, pulsa med overallstinn Hedda på armen (som en Belgian Blue - Hedda alltså, inte armen), för att följa Vilda in. Direkt vi klev ur bilen blev det FEL, FEL, FEL! Jag råkade öppna dörren åt Beppe! HUR kan en mamma vara så DUM!!! Sen skulle han narurligtvis klättra i varenda snödriva på väg in, det tar ungefär en kvart att gå 50 meter - tålamodet tryter i takt med att Hedda känns tyngre och tyngre där på armen, och ju mer visarna tickar mot skoldags. Väl framme vid skolentrén, böjer jag mig ner och borstar av Beppes stövlar med handen. Han tittar på mig som om jag inte är riktigt klok, samlar demonstrativt ihop all snö runtomkring, och trycker fast den i omgångar, så gott det går på stövlarna. Ger mig ett sista blängande ögonkast, snörper på munnen och borstar av snön själv. Det tar inalles minst 5 minuter, jag står fortfarande med Hedda på armen och håller upp den snortunga skolporten. Gaaah!
Tänk om vi alla skulle ta och bete oss som 4-åringar ett tag. Så befriande. I en samborelation till exempel: partnern har städat när vi kommer hem. - Men det där skulle ju JAG göra! River fram dammsugaren, ut med påsen, häller ut allt skit på golvet och dammsuger demonstrativt. Fast ibland är det ju nästan så det går till...när man i smyg gör om det partnern gjort för att det inte var gjort på rätt sätt...eller? Det kanske helt enkelt bara är så att 4-åringar är mer raka och ärliga, för att de inte hunnit lära sig spelreglerna. Undrar vad som är att föredra?
När vi kom ut till bilen igen, så kom vi naturligtvis inte loss. Volvo 740 kombi är bra på otroligt många sätt, men den är helt värdelös i snödrivor. Fram med spaden och försökte få till det. Igen. Igen. Igen. Näe, vi satt fast. Då knackar det en liten tant på rutan och frågar om hon ska putta på. Snälla, rara, tanten. Vips, kom vi loss. Stålmormor. Tack fina du!
Tänk om vi alla skulle ta och bete oss som 4-åringar ett tag. Så befriande. I en samborelation till exempel: partnern har städat när vi kommer hem. - Men det där skulle ju JAG göra! River fram dammsugaren, ut med påsen, häller ut allt skit på golvet och dammsuger demonstrativt. Fast ibland är det ju nästan så det går till...när man i smyg gör om det partnern gjort för att det inte var gjort på rätt sätt...eller? Det kanske helt enkelt bara är så att 4-åringar är mer raka och ärliga, för att de inte hunnit lära sig spelreglerna. Undrar vad som är att föredra?
När vi kom ut till bilen igen, så kom vi naturligtvis inte loss. Volvo 740 kombi är bra på otroligt många sätt, men den är helt värdelös i snödrivor. Fram med spaden och försökte få till det. Igen. Igen. Igen. Näe, vi satt fast. Då knackar det en liten tant på rutan och frågar om hon ska putta på. Snälla, rara, tanten. Vips, kom vi loss. Stålmormor. Tack fina du!
Övertro
Ibland så tänker jag mig inte riktigt för...eller jag tror snarare att, va fan, det är väl inget, piece of cake. Igår var det ett sånt tillfälle. Hade bestämt mig för att vi skulle gå med Vilda till skolan, inget med det alls, 2 km bara. Snöat har det ju gjort visserligen, men cykelbanorna är ju skapligt plogade, bara vallar på en del ställen som är lite knaggliga att ta sig över med barnvagnen. Vilda är ju inte så förtjust i tanken på att gå till skolan, så lovade henne att åka pulka...och Beppe på ståbråda som vanligt. Och rejält påpälsade var vi såklart, hela högen. Vi ser ut som en egen liten cirkuskaravan där vi tar oss fram, en del vi möter på vägen slänger långa blickar, många äldre bjuder på glada hälsningar och leenden. Gick skitbra till skolan, nerförsbacke nästan hela vägen, pulkan gled med smidigt hela vägen - det var inte sandat mer än sista biten.
Lagom vi släppt av Vilda fick jag se att lillbrorsan ringt - han är hemma och är barnledig med deras minsta, Elias, just nu. Han undrade om vi ville komma förbi och fika...jodå, såklart vi ville, Hedda och Beppe var ju lediga igår. De bor på helt andra sidan stan, från oss räknat. Så då kändes det lite tokigt att knalla hem igen och hämta bilen, när vi ändå hade kommit en bit på väg, och så hade jag längtat efter en långpromenad. Så jag stoppade Beppe i pulkan istället och så drog vi vidare. Att gå genom snömodden med barnvagnen och pulkan efter, i sammanlagt 6 km, blir rätt mastigt ÄVEN om det är skapligt plogat och ÄVEN om det är nerförslut, jag var helt slut när vi kom fram och alldeles genomsvettig. Det kan ha gjort sitt till att jag småsprang sista kilometern eftersom barnen började bli rätt frusna och halvhysteriska, Hedda hade börjat utstöta ett lätt sirenliknande läte och Beppe satt och såg ut som ALLA barnen från Frostmofjället samtidigt.
Men det var en lagom promenad. Kände mig nöjd. Tillräckligt nöjd för att tillbakapromenaden på 6 km i uppförsbacke skulle kännas lätt oöverstigelig vid blotta tanken...herrgud, hur fasiken skulle den gå till? Såg mig själv ligga utsmetad över trottoaren halvvägs hem och inte orka röra mig en meter till, medan barnen långsamt svalt ihjäl i en liten hög bredvid. Hur tänkte jag egentligen när jag glatt hade promenerat vidare med vagn och pulka, visserligen i nerförsbacke, men bara med en vag tanke på returen? Ibland tror jag mig själv om mycket, alldeles för mycket - eller också har jag inte helt vant mig vid tanken på att jag börjar bli gammal och trött...
Det löste sig. Beppe fick vara kvar hos morbror och kusinerna, vilket gjorde att jag i alla fall slapp dra pulkan med barlast 4 km extra. Gick med bara vagnen till skolan, sen fick Vilda gå halva vägen och åka ståbräda bitvis. Och hem kom vi, men jag var bra mör i kroppen. Helt färdig, om jag jag ska vara ärlig. Uppförsbacken på tillbakavägen är inte att leka med. Det lustiga är att jag skulle kunnat göra likadant idag igen, och tro att det var piece of cake...för jag tänker lik förbaskat att vadå, det är ju bara att knata på, klart man orkar det.
Nu är jag i alla fall klar med årets motion inför badsäsongen, tog allt på ett bräde, kändes som jag tappade 20 kg igår...konstigt nog ser jag ingen skillnad i spegeln. Jaja, inga fel på att bada i vassruggarna heller, där finns det rätt gott om plats. Och för att ta igen underskottet av energi med råge, så fyllde vi på med friterade räkor och friterad kyckling igår kväll...och tjuvstartade såklart lite på lördagsgodiset. Man måste väl unna sig, eller hur, va, va?
Lagom vi släppt av Vilda fick jag se att lillbrorsan ringt - han är hemma och är barnledig med deras minsta, Elias, just nu. Han undrade om vi ville komma förbi och fika...jodå, såklart vi ville, Hedda och Beppe var ju lediga igår. De bor på helt andra sidan stan, från oss räknat. Så då kändes det lite tokigt att knalla hem igen och hämta bilen, när vi ändå hade kommit en bit på väg, och så hade jag längtat efter en långpromenad. Så jag stoppade Beppe i pulkan istället och så drog vi vidare. Att gå genom snömodden med barnvagnen och pulkan efter, i sammanlagt 6 km, blir rätt mastigt ÄVEN om det är skapligt plogat och ÄVEN om det är nerförslut, jag var helt slut när vi kom fram och alldeles genomsvettig. Det kan ha gjort sitt till att jag småsprang sista kilometern eftersom barnen började bli rätt frusna och halvhysteriska, Hedda hade börjat utstöta ett lätt sirenliknande läte och Beppe satt och såg ut som ALLA barnen från Frostmofjället samtidigt.
Men det var en lagom promenad. Kände mig nöjd. Tillräckligt nöjd för att tillbakapromenaden på 6 km i uppförsbacke skulle kännas lätt oöverstigelig vid blotta tanken...herrgud, hur fasiken skulle den gå till? Såg mig själv ligga utsmetad över trottoaren halvvägs hem och inte orka röra mig en meter till, medan barnen långsamt svalt ihjäl i en liten hög bredvid. Hur tänkte jag egentligen när jag glatt hade promenerat vidare med vagn och pulka, visserligen i nerförsbacke, men bara med en vag tanke på returen? Ibland tror jag mig själv om mycket, alldeles för mycket - eller också har jag inte helt vant mig vid tanken på att jag börjar bli gammal och trött...
Det löste sig. Beppe fick vara kvar hos morbror och kusinerna, vilket gjorde att jag i alla fall slapp dra pulkan med barlast 4 km extra. Gick med bara vagnen till skolan, sen fick Vilda gå halva vägen och åka ståbräda bitvis. Och hem kom vi, men jag var bra mör i kroppen. Helt färdig, om jag jag ska vara ärlig. Uppförsbacken på tillbakavägen är inte att leka med. Det lustiga är att jag skulle kunnat göra likadant idag igen, och tro att det var piece of cake...för jag tänker lik förbaskat att vadå, det är ju bara att knata på, klart man orkar det.
Nu är jag i alla fall klar med årets motion inför badsäsongen, tog allt på ett bräde, kändes som jag tappade 20 kg igår...konstigt nog ser jag ingen skillnad i spegeln. Jaja, inga fel på att bada i vassruggarna heller, där finns det rätt gott om plats. Och för att ta igen underskottet av energi med råge, så fyllde vi på med friterade räkor och friterad kyckling igår kväll...och tjuvstartade såklart lite på lördagsgodiset. Man måste väl unna sig, eller hur, va, va?
Zumba - my ass
Jag lyckades få till en promenad hem från skolan när vi hämtade Vilda UTAN att bli kallad bajskorv! Tog med pulkan och drog henne halvvägs hem, på sandad cykelväg, med Hedda i vagnen framför och Beppe på ståbräda. I uppförslut. Och snö. Säger bara en sak. Zumba - my ass...crosstraining med pulka och barnvagn is the shit. Det var verkligen en genomkörare för bakdelen. Promenaden hem blir onekligen mer spännande om man i sitt huvud är Xena, krigarprinsessan...och pulkan ett monstruöst jättehuvud man nyss huggit av och som ska släpas hem som trofé. Jag vet att man ska vara i nuet, men fantisera lite för att piffa till det ibland är väl fortfarande tillåtet?
Det kan ha hjälpt lite att jag lovade Vilda semlor på fredag om hon "sköter" sig och samarbetar i veckan...så jag är inte säker på om det är semlan eller pulkan som gjorde att jag slapp bajskorvs-epitetet. När jag påpekade för Vilda att jag var glad att hon inte blev arg för att vi skulle GÅ hem och inte åka bil, spände hon ögonen i mig och svarade bara med barsk ton:
- Du kanske helt enkelt skulle ta med dig pulkan lite oftare!
Men hon fick extra fart hem när jag pratade semlor.
Det kan ha hjälpt lite att jag lovade Vilda semlor på fredag om hon "sköter" sig och samarbetar i veckan...så jag är inte säker på om det är semlan eller pulkan som gjorde att jag slapp bajskorvs-epitetet. När jag påpekade för Vilda att jag var glad att hon inte blev arg för att vi skulle GÅ hem och inte åka bil, spände hon ögonen i mig och svarade bara med barsk ton:
- Du kanske helt enkelt skulle ta med dig pulkan lite oftare!
Men hon fick extra fart hem när jag pratade semlor.
A not so true salesman...or woman.
Jag gav upp idag! Det kändes helavigt för mig att sitta och ringa runt och be om pengar - trodde det skulle underlätta att det var för en jäkligt bra sak, och att det var företag man ringde - men många företagare är ju enmans och när man ringer är det på hemnumret...i andra är företag har ägaren gått i pension men inte avregistrerat, det kändes som att ringa till privatpersoner. Fick en jättekonstig ursäktskänsla i magen, en förlåtattjagstör-attityd, och det ger inget bröd! Fick inte bort den idag, så jag lyckades inte övertala någon med mitt munläder idag. Det kändes riktigt bra att åka hem - det är ett fantastiskt företag och de som jobbade var myyyycket trevliga - men det som de klarar galant är inget för mig. Det var kul att testa dock.
Annars har jag haft en lyxvecka - jag har åkt till jobbet, pappa har hämtat barnen på dagis, fixat käk, städat, plockat disk..jag förstår att många män var (är) emot jämställdhet, fruntimmer kan gott sköta de bitarna de skött i flera hundra år...för det var bra fett att komma hem och inte behöva plocka ett skit. Hade jag haft det så jämt så inte fan skulle jag bli glad om någon plötsligt kom och krävde att jag skulle sköta hälften...vadå? Vi har det väl bra som det är??? Fast barnen har såklart fått all tid på kvällen i veckan, när jag inte sett dem på hela dan - de har varit helt slutkörda, så kvällarna har varit rätt stökiga. Barnens morfar har varit en otrolig resurs den här veckan, var lite orolig för hur han skulle fixa bajsblöjor och dagishämtning, men det skötte han galant.
I morgon är det pappadax för Beppe och Vilda igen, skjutsar ner dem till stationen mitt på dan. Och så får jag hit mamma på lördag, hon ska sova kvar - så jag har tillgång till barnvakt till Hedda om jag så önskar!!!:) Vilken toppenvecka.
Annars har jag haft en lyxvecka - jag har åkt till jobbet, pappa har hämtat barnen på dagis, fixat käk, städat, plockat disk..jag förstår att många män var (är) emot jämställdhet, fruntimmer kan gott sköta de bitarna de skött i flera hundra år...för det var bra fett att komma hem och inte behöva plocka ett skit. Hade jag haft det så jämt så inte fan skulle jag bli glad om någon plötsligt kom och krävde att jag skulle sköta hälften...vadå? Vi har det väl bra som det är??? Fast barnen har såklart fått all tid på kvällen i veckan, när jag inte sett dem på hela dan - de har varit helt slutkörda, så kvällarna har varit rätt stökiga. Barnens morfar har varit en otrolig resurs den här veckan, var lite orolig för hur han skulle fixa bajsblöjor och dagishämtning, men det skötte han galant.
I morgon är det pappadax för Beppe och Vilda igen, skjutsar ner dem till stationen mitt på dan. Och så får jag hit mamma på lördag, hon ska sova kvar - så jag har tillgång till barnvakt till Hedda om jag så önskar!!!:) Vilken toppenvecka.
Biljakt
Fick precis en sak på sms som jag bara måste dela:
Du sitter bakom ratten i en bil och håller en konstant hastighet. På din vänstra sida har du en avgrund. På din högra sida har du en brandbil och den håller samma hastighet som du. Framför dig springer en gris, som är större än din bil. En helikopter förföljer dig i markhöjd bakom bilen. Både helikoptern och grisen håller samma hastighet som du. Hur ska du göra för att ta dig därifrån?
Fundera en stund.
Du är ju vuxen för fan. Kliv av karusellen och låt barnen åka!
Du sitter bakom ratten i en bil och håller en konstant hastighet. På din vänstra sida har du en avgrund. På din högra sida har du en brandbil och den håller samma hastighet som du. Framför dig springer en gris, som är större än din bil. En helikopter förföljer dig i markhöjd bakom bilen. Både helikoptern och grisen håller samma hastighet som du. Hur ska du göra för att ta dig därifrån?
Fundera en stund.
Du är ju vuxen för fan. Kliv av karusellen och låt barnen åka!
Animalisk kärlek
Tycker det är myspysigt med en kanin som krafsar runt lite, som blir glad när han får mat, som nyfiket kommer och buffar på fötterna och som tydligt visar hur skönt det är att bli kelad med. Djur är enkla. Djur är lätta att älska. Undrar om vi skulle ta och bli lite mer djuriska:)
Kan inte nåt hända snart?
Jag känner mig lite småbusig. Ni vet, ibland när det pirrar och pyr, skuttar och hoppar i kroppen och det känns som om man skulle kunna göra precis vad som helst...nåja, nästan. Packa en kasse med det nödvändigaste, lifta till Göteborg, sätta på ett par lastbilschaffisar på vägen, vidare över till Köpenhamn, leta reda på ett riktigt skönt gäng, dimma bort ett par dar och garva brallorna av sig. Gud vilken tur att jag har barnen. Annars vet man inte var det skulle ha slutat.
Haha...som om jag nånsin gjorde något sånt innan jag fick ungarna? Jag har i alla fall inte gjort exakt just det. Det var bara en lastbilschaffis. Och han var rätt snygg. Han hade i alla fall schyssta biceps. Så det så.
Haha...som om jag nånsin gjorde något sånt innan jag fick ungarna? Jag har i alla fall inte gjort exakt just det. Det var bara en lastbilschaffis. Och han var rätt snygg. Han hade i alla fall schyssta biceps. Så det så.
Bottenfrusen utan muff.
Något att vara tacksam för just idag: att vara bemedlad med wc inomhus och inte behöva uträtta behoven på ett utedass...undrar om strålen skulle hinna frysa innan den träffade botten...man kanske t o m skulle ha frusit fast? Det ger ett helt nytt perspektiv åt uttrycket bottenfrusen.
Handmuff, rattmuff...men finns muffmuff? Kanske skulle finnas en marknad för det just nu iaf...ska genast börja skissa på en och lägga i projekthögen. Kanske kan tråckla ihop en av alla dammråttor som stryker efter väggarna här och som rasslar in under sängen och gömmer sig när man försöker fånga dem. Trodde jag såg en yttepytte lite dammråtta, en snabb jäkel, i hallen...men det visade sig vara en silverfisk - liten för att vara dammråtta men enorm för att vara silverfisk: vad lever de på egentligen? Och så tjatar Vilda om att hon vill ha ett husdjur. Take a look around girl! What you see is what you get!
Handmuff, rattmuff...men finns muffmuff? Kanske skulle finnas en marknad för det just nu iaf...ska genast börja skissa på en och lägga i projekthögen. Kanske kan tråckla ihop en av alla dammråttor som stryker efter väggarna här och som rasslar in under sängen och gömmer sig när man försöker fånga dem. Trodde jag såg en yttepytte lite dammråtta, en snabb jäkel, i hallen...men det visade sig vara en silverfisk - liten för att vara dammråtta men enorm för att vara silverfisk: vad lever de på egentligen? Och så tjatar Vilda om att hon vill ha ett husdjur. Take a look around girl! What you see is what you get!
Soprummens McGyver
Har glömt berätta att Vilda fick walkietalkies i julklapp, av sin morfar. Riktiga vuxendoningar, uppladdningsbara och allt, med flera kanaler. Han hade verkligen tänkt till - jag hade beklagat mig över att Vilda ofta inte går att få tag på när hon är ute och leker, hon glömmer tiden ibland och jag kan inte springa ute och leta med Hedda i släptåg. "Så nu förstår du Susanne, kan Vilda ha en med sig ut och så kan du bara anropa henne när ni ska äta"...hehe...lite agentvarning. Nästan McGyver...fast han hade nog gjort en egen walkietalkie av ett tomt russinpaket och en bajsblöja. Här kommer en text från förra året, när Heddisen var några månader bara:
Slänga sopor är en enkel sak kan man ju tycka. Och det brukar ju inte innebära något större problem. För vanliga, normala människor. Sen kan det ju gå till på andra sätt ibland. För vissa andra. Inga namn.
Mamman har bebis i bärsele på magen, 3-åring i ena handen och sopor i den andra. Låser upp soprum, knallar in och sopsorterar, 3-åring hjälper till.
Dörren till soprummet blåser igen. Mamman sorterar klart, går till dörren, vrider på låsvredet...som snurrar runt. Och runt. Och runt. Hoppsan. Inlåsta. I ett stinkande sophus.
3-åring: Ska vi inte gå mamma?
Mamman: Jodå, vi måste bara försöka få upp dörren. Vi har liksom blivit lite inlåsta förstår du.
3-åring: Kommer vi inte ut nu? Måste vi bo här nu?
Mamman: Jodå, snart lilla gubben, ingen fara.
Mamman fortsätter försöka forcera dörren, förgäves. Trycker näsan mot rutan i dörren för att se om det finns andra människor ute på gården. Tomt. Ringa in till grannen! Ja just. Som om den här mamman plockar med sig mobilen när hon ska slänga soporna.
Mamman sonderar terrängen. Fönster finns. Smala, liggande fönster uppe vid taket. Snabbt överslag. Kanske kan ta sig ut. Men inte med bebis på magen. Var lägger man en bebis i ett soprum? Jo, man tar ett redigt gäng kompostpåsar, brer ut på golvet, lägger sin jacka ovanpå, kopplar loss sovande bebis, lägger ner nu vaken skrikande bebis på golvet, säger åt storebror att hålla bebis i handen. Mamman klättrar upp på soptunna, klättrar ner igen för att flytta bebis längre bort utifall soptunna välter. Mamman klättrar upp igen. 3-åring agerar hejaklack och skriker "HEJA MAMMA" med sina lungors fulla kraft. Mamman öppnar fönstret, som nu ser ännu smalare ut , får en snabb vision av sig själv fastkilad halvvägs ut, småpratandes med brandkåren medan de sågar loss henne.
Mamman håller andan och pressar sig ut och försöker vända sig halvvägs ner när hon hoppar de två metrarna ner till marken. Klämmer armen illa i fönstret men lyckas med konststycket att landa på fötterna. Pulsen dundrar nu på i ungefär 200. Mamman skyndar sig att trycka nyckeln i dörren för att låsa upp, plötslig skräck, tänk om dörren inte går att låsa upp utifrån helller nu - "Bebis och 3-åring lämnades ensamma inlåsta i soprum!" - tidningrubrik.
Jo! Dörren går upp, mamman springer in för att lyfta upp nu förtvivlad bebis. 3-åring tittar storögt förundrat rakt på mamman.
3-åring: MAMMA!!! Du klarade det! Min mamma!
Mamman levde på sin sons beundran i flera dagar. Hela armen skiftade i blått. Men vad gjorde det. Hon var en hjälte. Hon var McGyver.
Sånt här hände aldrig på den gamla goda tiden, när det satt ett sopnedkast på utsidan av sophuset. Då kunde det ju å andra sidan hända att vissa mammor gick ut för att slänga soporna på väg till bilen, med bilnycklarna i handen, och när det mamman trodde var soppåsen är på väg halvvägs ner i sopnedkastet så ser mamman plötsligt att det är just soppåsen hon håller kvar i den andra handen och inte bilnycklarna. Till mammans försvar måste sägas att detta hände kl 6 en morgon efter 3 timmars sömn. Men det är bara något jag hört, vet inte vem det handlar om.
Tack vaktmästarn! Du är underbart fantastisk som rycker ut akut för att leta bilnycklar....
Slänga sopor är en enkel sak kan man ju tycka. Och det brukar ju inte innebära något större problem. För vanliga, normala människor. Sen kan det ju gå till på andra sätt ibland. För vissa andra. Inga namn.
Mamman har bebis i bärsele på magen, 3-åring i ena handen och sopor i den andra. Låser upp soprum, knallar in och sopsorterar, 3-åring hjälper till.
Dörren till soprummet blåser igen. Mamman sorterar klart, går till dörren, vrider på låsvredet...som snurrar runt. Och runt. Och runt. Hoppsan. Inlåsta. I ett stinkande sophus.
3-åring: Ska vi inte gå mamma?
Mamman: Jodå, vi måste bara försöka få upp dörren. Vi har liksom blivit lite inlåsta förstår du.
3-åring: Kommer vi inte ut nu? Måste vi bo här nu?
Mamman: Jodå, snart lilla gubben, ingen fara.
Mamman fortsätter försöka forcera dörren, förgäves. Trycker näsan mot rutan i dörren för att se om det finns andra människor ute på gården. Tomt. Ringa in till grannen! Ja just. Som om den här mamman plockar med sig mobilen när hon ska slänga soporna.
Mamman sonderar terrängen. Fönster finns. Smala, liggande fönster uppe vid taket. Snabbt överslag. Kanske kan ta sig ut. Men inte med bebis på magen. Var lägger man en bebis i ett soprum? Jo, man tar ett redigt gäng kompostpåsar, brer ut på golvet, lägger sin jacka ovanpå, kopplar loss sovande bebis, lägger ner nu vaken skrikande bebis på golvet, säger åt storebror att hålla bebis i handen. Mamman klättrar upp på soptunna, klättrar ner igen för att flytta bebis längre bort utifall soptunna välter. Mamman klättrar upp igen. 3-åring agerar hejaklack och skriker "HEJA MAMMA" med sina lungors fulla kraft. Mamman öppnar fönstret, som nu ser ännu smalare ut , får en snabb vision av sig själv fastkilad halvvägs ut, småpratandes med brandkåren medan de sågar loss henne.
Mamman håller andan och pressar sig ut och försöker vända sig halvvägs ner när hon hoppar de två metrarna ner till marken. Klämmer armen illa i fönstret men lyckas med konststycket att landa på fötterna. Pulsen dundrar nu på i ungefär 200. Mamman skyndar sig att trycka nyckeln i dörren för att låsa upp, plötslig skräck, tänk om dörren inte går att låsa upp utifrån helller nu - "Bebis och 3-åring lämnades ensamma inlåsta i soprum!" - tidningrubrik.
Jo! Dörren går upp, mamman springer in för att lyfta upp nu förtvivlad bebis. 3-åring tittar storögt förundrat rakt på mamman.
3-åring: MAMMA!!! Du klarade det! Min mamma!
Mamman levde på sin sons beundran i flera dagar. Hela armen skiftade i blått. Men vad gjorde det. Hon var en hjälte. Hon var McGyver.
Sånt här hände aldrig på den gamla goda tiden, när det satt ett sopnedkast på utsidan av sophuset. Då kunde det ju å andra sidan hända att vissa mammor gick ut för att slänga soporna på väg till bilen, med bilnycklarna i handen, och när det mamman trodde var soppåsen är på väg halvvägs ner i sopnedkastet så ser mamman plötsligt att det är just soppåsen hon håller kvar i den andra handen och inte bilnycklarna. Till mammans försvar måste sägas att detta hände kl 6 en morgon efter 3 timmars sömn. Men det är bara något jag hört, vet inte vem det handlar om.
Tack vaktmästarn! Du är underbart fantastisk som rycker ut akut för att leta bilnycklar....
