vallingtrasket

Idag har det varit en sån där dag. En sån där dag ni vet, när det inte spelar någon som helst roll om barnen så skulle viska hela dan och inte säga mamma mer än 3 ggr var...det känns ändå som att de skriker så fort de pratar och som att de säger mamma minst 3425 ggr i timmen. Och klättrar, klänger, drar i en konstant. Det gör de ju inte...men det känns så. Nej, jag är inte bakis...har totalt glömt bort hur man ens blir det.

Tyvärr. Tyvärr har jag idag varit en mamma som inte velat busa, knappt velat kramas (efter 345 kramar), knappt orkat svara (efter samma frågor 411 ggr) och som fått lätta rysningar efter ryggraden när jag hört mina barns röster.

Idag hade jag bara, bara velat vara ifred med mig själv. Mig själv och tystnaden. Sitta på en sten i skogen, i hällregnet. Och tänk att någon gång få sova tills man vaknar av sig själv. Bara en endaste liten gång.

Och så är det ju så, otvivelaktigt, att när barnen känner att jag drar mig undan, om så för en endaste stund, så blir alla ofelbart på. De läser av mig lika lätt som storstilad bok.Mammamammamamma. Törstigkomåtorkakanduhjälpamigmamma-snällabusamammaMAMMAvarärmindendärajagvillcyklabärmigmammakillamigpåryggengör-detgördetgördeet!!!! Jag vill inte!!! VillintevillinteVILLINTE!!! Har jag lust att skrika. Men gör det inte. Jo, det gör jag ibland. Då tittar de på mig, lätt förvånade. Ja, säger jag. Ni vill ju inte allting jämt. Det vill fan inte mammor heller! Idag har jag inte alls nån lust att laga mat och byta blöjor och tvätta kläder. Men jag måste, för jag är mamma...klart man blir sur ibland. Inte fasiken blir sånt kul bara för att man blir vuxen. Idag kan väl ni killa MIG på ryggen för omväxlings skull? Då tittar de på mig med misstroende blickar och grimaserar...men MAMMA! Ja, svarar jag...mammor är också bara människor. Fast jag förstår att ni inte tror det eftersom ni aldrig ser oss sova? Vi kanske är vampyrer? Och så visar jag hörntänderna och säger att jag är hemskt törstig, då blir de tysta en liten stund...

Har läst någonstans att barn inte skulle förstå ironi. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande. Barn förstår ironi utmärkt. Mina har gjort det sen koltåldern.  

Imorgon tar vi nya friska tag. Efter lite sömn. Hahahaha...vem försöker jag lura???

Tappert försök att äta på restaurang med vildingarna idag. Det gick väl...sådär. Vi blev inte ersättningsskyldiga för något i alla fall... Vi testade kinastället här i Lindesberg, alla barnen glada när vi gick in...men herregud, man fick ju vänta 10 minuter på maten! Jisses, vad mycket som kan hända på 10 minuter. Hedda snodde Vildas servett, vilket renderade i ett kobrasnabbt utfall från Vildas håll för att återföra den försvunna skatten...och vips så rann hennes läsk över hela bordet, golvet samt Heddas mage och ben. Sen började Hedda spotta på bordet...efter en rejäl banna tittade hon bara och gjorde det ett par svängar till. Jippi, tänker man då. Jag teaterviskade lite åt sällskapet vid bordet bredvid att jag gjorde brorsan en tjänst eftersom de verkligen behövde lite avlastning från sina ouppfostrade ungar...jag ackompanjerade med seriösa huvudskakningar och ogillande klickljud med tungan...
och Hedda ackompanjerade också glatt med besticken hamrandes mot glasskivan på bordet.

Så kom maten in...vips så hade servitrisen bytt ut barnens rejäla, stadiga tallrikar mot små lättsnurrade hala saker med handtag, som tydligen var jätteroliga att skjuta iväg över bordet...och så snöt hon alla gafflar och skedar för barnen och stoppade teskedar i händerna på dem...Vilda såg rätt snopen ut. Försiktigt vinkade jag till mig servitrisen igen och bad om fler servetter och gärna ett par gafflar till. 

- Uäh...är det här maskar??? (Vilda om strimlade bambuskotten)

- Vad är det HÄR??? Sniglar??? (Beppe om champinjonerna)

Jag förklarade att det enda vi hade beställt var hundkött, sen var det rätt svårt att övertyga dem om att jag bara skojade...men friterade räkorna gick hem hos alla tre i alla fall. Riset låg mestadels på golvet och bredvid tallrikarna. Det såg ut som en hel dagisavdelning hade käkat lunch vid vårt bord. 
 
Var det värt det? Näe...inte än. Vi gör bäst i att äta hämtmat hemma i vårt eget kök ett par år till, så Hedda får mogna till sig lite.

"You will find a way to create the happines you desire" stod det i min lyckokaka. Absolut. Lätt. Jag fixar barnvakt nästa gång det är dax för restaurangbesök....   

04.30 - Uppstigning, gnällig Hedda som vill ha välling fast hon skulle behövt sova en timme till
04.45 - Beppe vaknar i mammas säng (efter att ha varit vakenx2 under natten)
04.55 - Hedda och Beppe slåss i soffan, eftersom den tydligen inte är stor nog åt båda
05.15 - Hedda och Beppe slåss ff i soffan medan mamman äntligen stjälper i sig nybryggt kaffe
05.45 - Hedda och Beppe retas med varandra eftersom båda är vansinnigt trötta och skulle behöva sova längre
06.00 - Dags att vakna egentligen. Skickar upp Hedda att väcka Vilda.
06.05 - Hedda gråter eftersom Vilda vaknat på fel sida och är på uselt humör
06.10-06.50 - Försöker få på alla kläder, letar strumpor, packar gympakläder, packar jobbkläder, packar matsäck, packar extrakläder till dagis, letar nycklar, borstar massa tänder, bråkar med Vilda.
06.50 - går till dagis och stjälper av 2 ungar
07.05 - hoppar in i bilen med den tredje ungen
07.10 - stjälper av den tredje ungen på fritids
07.15 - åker vidare mot jobbet
07.20 - byter om till arbetskläder
07.30-09.15 - städar 28 toaletter och 2 fikarum
09.15-09.30 - slänger i mig kaffe och frukost
09.30-11.30 - städar 9 omklädningsrum
11.30-12.15- plockar och svabbar några hundra kvadrat korridor
12.15-13.15 - lunch...åker ner och storhandlar för att slippa åka med 3 ungar efter jobbet
13.15-15.30 - svabbar kontor och konferensrum, städar några toaletter till, för skojs skull...
15.30 - åker från jobbet och hämtar Vilda
15.45- hämtar Beppe och Hedda på dagis
16.10- hämtar matvarorna i bilen, bubbar in alla väskor, ryggsäckar och matkassar
16.15 - äntligen hemma, slänger i alla ngt att äta, packar upp alla varor, byter blöja, letar fotbollskläder
16.40 - klär på alla ungar igen, skjutsar Vilda till fotbollen, redovisar sålda rabatthäften och lämnar pengar
17.05 - hemma igen, stoppar i Hedda o Beppe lasagne, Beppe och en kompis hinner dra fram alla 88 bitar i bilbanan på 3 minuter, klär alla barnen o ut i bilen igen
17.45 - åker och hämtar Vilda från fotbollen
18.15 - ger Vilda lasagne, Hedda välling
18.30 - borstar tänder, pyjamas på, röjer disken, tvättar, byter blöja, plockar leksaker
19.00 - läsa saga för Hedda o Beppe
19.15 - 19.45 - krångelungar vägrar sova, springer ur och i sina sängar och ropar mamma medans mamman försöker duscha och plocka fram kläder till nästa morgon
19.45 - borstar Vildas tänder, röja sista disken, göra vällingflaska till morgonen
20.00 - läser saga för Vilda
20.15 - betalar räkningar och skriver på den förbannade bloggen;)
20.30 - dör en stund i soffan...tills tvätten gör sig gällande och skriker efter att bli upphängd

Ännu en dag närmare döden. Och ännu en dag på kärlekskartan:)
 

Lyckligt lottad. Så förbannat lyckligt lottad. Frisk som en nötkärna, förutom lite småskavanker som förmodligen hör till åldern (nästan 40:S)...tre så in i helvete vackra, klipska, trygga ungar (jaja, de kan gnälla så öronen krullar sig, men det hör till)...jag är fullt kapabel att försörja dem med husrum, kläder och mat...jag har min familj att luta mig mot när det kniper eller bara för att dela ett skratt.

Inget fattas mig. Mig fattas inget.

It's a jungle out there. Äta eller ätas. Att ta sig fram i gångarna på fabriken helskinnad är ingen lek, kan jag lova. Truckförarna kör som galningar och tar kurvorna på två hjul, automatiska otäcka månlandare (nåja, de ser ut som såna iaf) jagar efter en och nafsar en i hasorna. Jag tror de är som måluppsökande missiler. Men jag kör efter livsregeln störst går först, och eftersom min städvagn är jättejättejättestor så blundar jag helt enkelt och bara går. Än har jag inte blivit påkörd.

Toaletter ja. Första rundan på morgonen plöjer jag igenom 27 toaletter. På en av dem har någon tagit för vana att varje måndagmorgon kissa en sjö på toalettgolvet. Jag tror att det är ett statement...han är inte nöjd med att de gamla städerskorna byttes ut efter 30 år (jag säger han eftersom jag har svårt att visualisera en kvinna sitta på huk och kissa på ett toalettgolv), så han visar helt sonika sitt missnöje med att slå en drill på golvet. Sen hukar han säkerligen i kulisserna någonstans i närheten för att se den nya städerskan bryta ihop och ge upp sin nya arbetsplats efter trakasserierna...men det enda han fått se hittills är en städerska som torkar upp pölen, låser igen dörren till toaletten och smäller upp en skylt där det står "stängd pga av skadegörelse" och knatar iväg därifrån, visslandes och leende i mjugg. Sen håller städerskan dörren låst i en vecka. Vilken makt. Jag har en misstänkt. När jag går förbi honom  brukar jag snabbt som fan dra en av mina blomsprutor, den rosa med toamedlet (jag tycker det känns som om han behöver desinficeras) och snabbt skjuta en stråle i nacken på honom. Sen knallar jag vesslelikt vidare och tittar åt ett helt annat håll.

Blomsprutorna ja. Jag har en grön och en rosa, fyllda med medel som gör att man nyser utav helskotta. Ibland när man går utan städvagnen, om man bara ska göra en snabb raid på en sylta (läs pausruta, fikarum el dyl), så tar man blomsprutorna och ett gäng trasor och kör ner i fickorna på arbetsbyxorna som redan innan hänger långt ner på höfterna. Resultatet blir att man får en lätt styltande, vaggande, hjulbent gång, från sida till sida...och att armarna står ut lite, precis som om man är på väg att dra sina revolvrar.  I huvudet hör jag soundtracket till "The good, the bad and the ugly" ( http://www.youtube.com/watch?v=1hYV-JSjpyU ) medan jag går genom fabriken, mina ögon smalnar...och då känner jag mig tamejfan som Clintan himself. Det är inte dåligt för en fabriksstäderska. Jag funderar på att börja tugga tuggtobak så jag kan lägga iväg en stråle över betonggolvet för att få mer effekt, men så kommer jag på att det är ju jag som är städerskan - alltså lär jag torka upp skiten själv, så den planen lägger jag snabbt på hyllan. Till nästa gång jag går som en revolverman genom gångarna, då är jag på väg att lägga en loska igen. Måste vara en drift som kommer automatiskt med manligheten... jag vet inte hur många snusar jag plockat på golven och i duscharna i omklädningsrummen. Men till männens försvar måste jag säga att jag känner otroligt många som lyckats dressera bort just spottandet hos sina män, så jag vet att det är genomförbart...

Annars har jag byggt system kring det mesta jag gör...moppar i mönster, spolar av omklädningsrum till Mando Diao, klockar mig själv på toalettstäden för att bli mer effektiv...det är ju rena drömmen för ett kontrollfreak som jag...hur kul får man egentligen ha på jobbet;) Och tänka sig att jag får betalt för det också!

Ok. Jag erkänner. Lite konstig är jag. Men bara lite. Jag ser mig själv som fullt frisk.

Long time no write. Va fan, sommaren är ju snart slut! Det sa bara tjipptjopp, sen var det snart september. Fick en ledig vecka med alla tre barnen, den finaste veckan på hela sommaren...vi åkte aldrig iväg någonstans, passade på att bada nästan varje dag. En repeat av förra sommarens strandeskapader, bara med den skillnaden att Heddisen prompt skulle vara ute på det djupa med de andra hela tiden.  Annars samma åsnepackning, samma tjat i bilen, fortfarande ingen fungerande AC (trots uppgradering från -91 till -96!), samma mängd sand med tillbaka hem efter avslutat förvärv. Men i år lyckades jag dock få lite bränna över hela kroppen istället för enbart axlarna...otroligt. Jag är tacksam.

Annars har vi i sommar hunnit med:

1. Heddas första getingstick
2. Heddas första fästing
3. Hälla ett par deciliter ketchup i huvudet på Vildas bästis Frida (olyckshändelse i arbetet)
4. Städa 100 toaletter och 16 omklädningsrum typ 50 ggr
5. Moppa en areal som vid det här laget måste täcka jordens yta
6. Se Österlen
7. Lära sig förstå skånska
8. Agera spätta
9. Vara helt barnledig i 3(!) dygn (eller om barnen varit mammalediga?)
10. Faktiskt läsa ut 4-5 böcker (har inte hänt på 2 år)
11. Besöka 4 olika badplatser
12. Åka och bada ensam med 4 barn och faktiskt återvända med alla barn vid liv (vid flera tillfällen, jag är storligen imponerad själv!)

Det känns som om vi börjar återvända till det som kallas liv. Tänker tillbaka på i vintras och hur sabla tungt allt kändes. Riktigt tungt. Nu jobbar jag för fullt och hinner ändå med allt hemma (nåja, det finns standard och så finns det min ostandard...). Allt betyder i stort sett mat, disk och tvätt. Då överlever vi i alla fall. Jag blir fortfarande arg och irriterad och tycker barnen är asdryga mellan varven, men hey...jag är bara människa. Det känns inte lika hemskt att snäsa för minsta lilla längre, efter en natt då Hedda vaknat och grinat 5-6 ggr för att myggbetten kliar och Beppe sprungit ut och in hos mig för att han är törstig och kissnödig om vartannat (för att slutligen krypa ner i min säng och sno allt täcke). Då får man vara arg. Och det kanske är det jag accepterat...att jag är mänsklig. Jag vränger mig inte ut och in längre...och då känns det plötsligt inte lika hemskt med gnälliga barn. Fast visst skär det i öronen emellanåt.

Hedda blir exakt samma kavata, bestämda och envisa unge som de andra två. Hon inte bara bestämmer var skåpet ska stå, hon ställer det där själv med. Hon får sin storebror att gråta stup i ett, ingen sätter sig på henne...sen är det förstås tvärtom också. På helgmornarna brukar alla tre kidsen krypa ner i min säng och stöka runt med täcken och kuddar och bygga koja. I söndags passade jag på att duscha under tiden de sysselsatte sig...det gick 2 sekunder så illvrålade Beppe, sen gick det 2 sekunder till så grät Hedda förtvivlat. Så hör jag Vilda läxa upp Beppe och förnumstigt förklara att Hedda bara är 2 år och inte fattar lika bra som dem och man får inte slå de som är mindre! Sen börjar Beppe gråta förtvivlat. När jag kastade mig blöt ur duschen för att kolla läget så fick jag läget klart för mig:

Hedda hade slagit Beppe, så då slog Beppe tillbaka. Sen, efter att ha förklarat för Beppe att man inte slår någon som är mindre, hade Vilda sonika lappat till Beppe för att han slog Hedda...var finns logiken i det? Så då snärtade jag såklart till Vilda och sa att man inte får slå någon som är mindre...moahaha...näe, det gjorde jag inte, jag lovar.

Passar på att förbereda inför julen och påbörjar min önskelista:

Snälla tomten. Jag lovar att sitta i ditt knä i minst en timme och så andra saker som jag inte kan skriva om här, om jag får det jag önskar mig i år. Och så lovar jag att lura i barnen att du finns ända tills de flyttar hemifrån. Och jag lovar att ge dig credit för minst hälften av julklapparna jag ger dem. Här kommer önskelistan:

1. En städerska
2. En städerska
3. En städerska

P.S. Jag kommer fylla på med annat under hösten, så var snäll och kolla in här lite då och då, snälla Tomten.

din Sus


Puss på er.