vallingtrasket

Jag känner mig lite småbusig. Ni vet, ibland när det pirrar och pyr, skuttar och hoppar i kroppen och det känns som om man skulle kunna göra precis vad som helst...nåja, nästan. Packa en kasse med det nödvändigaste, lifta till Göteborg, sätta på ett par lastbilschaffisar på vägen, vidare över till Köpenhamn, leta reda på ett riktigt skönt gäng, dimma bort ett par dar och garva brallorna av sig. Gud vilken tur att jag har barnen. Annars vet man inte var det skulle ha slutat.

Haha...som om jag nånsin gjorde något sånt innan jag fick ungarna? Jag har i alla fall inte gjort exakt just det. Det var bara en lastbilschaffis. Och han var rätt snygg. Han hade i alla fall schyssta biceps. Så det så.