vallingtrasket

Sista dagarna har funnits dragning åt eftertanke. Hur det gått, vad som hänt, var vi är - efter de sista två åren. Om det var rätt beslut att flytta t ex. Har inget arbete än, har en A-kassa som ger oss 6-7000 kr efter skatt i månaden, att försörja en vuxen och 3 barn på...finfin sits. Det är 3000 mindre än under föräldraledigheten, och då levde vi ändå snålt.  Dessutom har vi ökat vår boendekostnad med ungefär 1500 i månaden sen innan flytten. A-kassan baseras på inkomsten sista året innan arbetslöshet - då är det inte bra att ha gått ner i tid för att man har småbarn, att ha vabbat för sjuka barn, att ha varit sjukskriven för breakdown efter att helt oväntat plötsligt stå ensam med 2 barn mitt i graviditeten med det tredje. Med andra ord...det är inte bra att bli arbetslös om man levt småbarnsliv. Eller om man levt... Rent krasst, med underhåll, barnbidrag och bostadsbidrag inräknat, så har vi en inkomst på 16-17000. Vi har utgifter för 12-13000 varje månad, då är inte mat, bensin, kläder eller andra omkostnader inräknat. Hårda bud. Hade vi bott kvar utanför Gävle hade jag haft mitt arbete kvar, som hade gett oss en dräglig ekonomisk sits - även om jag fått jobba kvällar och helger. 

Men. Men. Pengar är inte allt. Och HADE vi bott kvar, hade jag inte kommit så långt som jag kommit idag. Vi hade haft en jämmerlig tillvaro. Jag hade trampat ner mig i bitterträsket, där den frätande syran snart hade ätit upp alla mjukdelar på mig och lämnat bara hårda knotor och senor kvar. Mina barn hade haft en mycket, mycket sämre mamma än de har idag. Jag har en tro på att resten löser sig. Vi har tak över huvudet och vi har mat på bordet, kläder på kroppen - och vi är tillsammans, i vått och torrt, i nöd och lust, i pussar och tjuvnyp, i tårar och skratt. Vi kunde ha det mycket sämre. Vi har det gott.