vallingtrasket

Sista veckan (lite drygt) har lilla fröken Hedda vaknat EN gång under natten, fått välling och somnat om...så har vi sovit till minst 6. Bortskämd har jag blivit. För bortskämd. För nu bestämde hon plötsligt att det var dax att rycka tillbaka mamma till verkligheten igen. Inatt ville hon plötsligt inte somna om efter vällingen vid 4, vilket kändes skitdrygt nu när man vant sig. Hon grejade, pratade, gnölade, hon fick komma över till mig, krälade runt, ställde sig upp...till slut, eter många om och men, lade hon sig ner i sin säng och kom till ro. Trodde jag. Då var det dax för nästa, Beppe kom in och dunsade ner i min säng, högljutt ropande "Mamma! Mamma!". Genast reste sig Hedda som en vippgubbe i sin säng. Så fick vi börja om.

Till slut låg vi alla tre i min säng, Beppe låg och gosade in sig bakom mig, strykandes och klappandes min arm...Hedda krälade runt och pratade, samtidigt som hon försökte stoppa sin napp i min mun. Hon prickade ögat några gånger innan hon fick in den - mysigt - en sur, vällingsalivsmakande napp intryckt i käften. Generöst. Så asgarvade hon. Satte sig i ansiktet på mig några gånger med, bara för säkerhets skull, om jag skulle ha råkat somna om. Men jag vägrade ge upp och till slut somnade även minsta yrvädret om. Hon vaknade inte ens när klockan ringde utan sov vidare till halv 8. Jag funderar på om jag skulle ta och ställa upp en videokamera en natt. Kan man titta på sen när de kommer i tonåren och man inte ens kan väcka dem med en dynamitgubbe. Fina minnen.