One of those days

Idag är det en sån där dag. En sån där dag när jag önskar att någon kunde kliva in och ta kommandot, ta över skutan, vara kapten ett tag. Ungarna är inte speciellt bråkiga, inget är fel egentligen - men allt känns så förbaskat oöverstigligt. Varje "Mamma!" sänder en ilning ner i ryggraden och får mig att vilja gå ut i bon och gaffa igen dörren. Eller krypa ihop i fosterställning under sängen. Nu får jag inte plats där, men ändå. Har lovat pepparkaksbak idag, har plockat fram köttförs och ska göra lasagne, har påbörjat en satans ommöblering på barnens rum (i fredags) - och nu vill jag helst dra en filt över huvudet, eller möjligen imigrera till Tibet. Att plocka ur diskmaskinen framstår som att egenhändigt packa ihop ett 7-rumshus och flytta möblerna till fots från Lund till Abisko.

Om två veckor blir jag arbetslös - att äntligen ha fått ett arbete där man kan överleva med marginal på lönen var tydligen lite för bra för att vara sant. 150 personer är uppsagda. Och jag tänker, jaha? Rycker på axlarna. Jul i antågande, som brukar ge mig välbehag i tanke och sinne. Och jag tänker, jaha? Och rycker på axlarna. Och om jag tänker på kärlek, så tänker jag, jaha? Och rycker på axlarna.

Kan verkligheten och sinnligheten och skönheten, om den finns där, ta ett ordentligt grabbatag i mig och ruska om mig tills jag får whiplashskador? Jag behöver det. Nu. Ge mig lite liv för i helskotta.

Kommentarer
Postat av: S

Känner igen mig. Man behöver en break i bland från mamma ropande... Tråkigt med jobbet. Hoppas ngt nytt dyker upp snart

2011-11-26 @ 14:24:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0