Kvotat och klart

Nu. Vill. Jag. Inte. Mer. Alla barn tillbaka på dagis, fritids, skola. Hunnit jobba i en HEL vecka. Kommer hem med skruttarna, hinner landa en liten, liten stund...och så hostar Hedda lite konstigt i vardagsrummet. Som om hon sätter i halsen. Märkligt. Springer och kollar. Säger bara EN sak.

K R Ä K A. Överallt. Igen. Hon har ju nyss blivit frisk, för i helvete! Var finns rättvisan i det här? Jag bara frågar?  Vem är det som bestämmer när kräkkvoten för en ensam förälder är fylld? Finns det ingen jävla timlapp att fylla i?

- Kolla nurå, Gud/Livet/Slumpen/Bacillmästaren/Tomten! Kolla på lappen för fan...jag har ju tvättat 42 maskiner kräktvätt och haft 319 spytimmar sammanlagt i år. - Jamen, NU ser jag ju, det måste ha blivit en miss! Vi gör så här att vi tar helt enkelt och skickar vidare bacillen, jag ser ju nu att den skulle ju ha gått till hennes pappa ja, han har en hel del att täcka upp innan kvoten är fylld, ett litet missförstånd här bara ser du.

Så vi har badat tigerfåtölj, tvättat snutte, tvättat 3 pyjamaser samt badat liten Hedda två svängar under kvällen. Fem gånger hulkade den lilla krakekroppen ur sig, utan att ha fyllt på med något mer än lite vatten de sista timmarna.

Bara att lägga nästa försäkringskasselapp ovanpå de 5 andra i högen på saker som måste fyllas i och helst skickas iväg dessutom, om någon kunde få tummen ur.

Och jag som nyligen nöjt konstaterade att jag inte vabbat på ett halvår, trots ensam med tre barn. Där fick jag! Jag har med råge tagit igen det de två senaste månaderna. Men. Jag vet ju. Att ha barn. Det finns bara en regel:

Inget blir aldrig någonsin som man tänker.  

Ok, det finns en till.

Bit ihop och garva åt skiten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0