Ur en 4-årings perspektiv

Snöoväder idag. Hedda och Beppe lediga, vi pulsade ut till bilen i morse för att skjutsa Vilda, plockade med oss ett grannbarn på vägen. Framme vid skolan var det inte plogat, blev tvungen att köra in till vägkanten i värsta drivan för att få plats någonstans. Plocka ut alla barn, pulsa med overallstinn Hedda på armen (som en Belgian Blue - Hedda alltså, inte armen), för att följa Vilda in. Direkt vi klev ur bilen blev det FEL, FEL, FEL! Jag råkade öppna dörren åt Beppe! HUR kan en mamma vara så DUM!!! Sen skulle han narurligtvis klättra i varenda snödriva på väg in, det tar ungefär en kvart att gå 50 meter - tålamodet tryter i takt med att Hedda känns tyngre och tyngre där på armen, och ju mer visarna tickar mot skoldags. Väl framme vid skolentrén, böjer jag mig ner och borstar av Beppes stövlar med handen. Han tittar på mig som om jag inte är riktigt klok, samlar demonstrativt ihop all snö runtomkring, och trycker fast den i omgångar, så gott det går på stövlarna. Ger mig ett sista blängande ögonkast, snörper på munnen och borstar av snön själv. Det tar inalles minst 5 minuter, jag står fortfarande med Hedda på armen och håller upp den snortunga skolporten. Gaaah!

Tänk om vi alla skulle ta och bete oss som 4-åringar ett tag. Så befriande. I en samborelation till exempel: partnern har städat när vi kommer hem. - Men det där skulle ju JAG göra! River fram dammsugaren, ut med påsen, häller ut allt skit på golvet och dammsuger demonstrativt. Fast ibland är det ju nästan så det går till...när man i smyg gör om det partnern gjort för att det inte var gjort på rätt sätt...eller? Det kanske helt enkelt bara är så att 4-åringar är mer raka och ärliga, för att de inte hunnit lära sig spelreglerna. Undrar vad som är att föredra?

När vi kom ut till bilen igen, så kom vi naturligtvis inte loss. Volvo 740 kombi är bra på otroligt många sätt, men den är helt värdelös i snödrivor. Fram med spaden och försökte få till det. Igen. Igen. Igen. Näe, vi satt fast. Då knackar det en liten tant på rutan och frågar om hon ska putta på. Snälla, rara, tanten. Vips, kom vi loss. Stålmormor. Tack fina du!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0