I'm a dreamer, and then I wake

Nu går hjärtat i ide, sjunker ner i dvala för en lång tid framåt. Självläkning. Jag vet inte när jag törs öppna det igen. Om 100 år kanske. Jag hade glömt hur ont det gör. Precis som man gör med smärtan efter barnafödslar. Jag antar att det är så av en anledning, att man glömmer. För att man ska våga igen.

Nya saker på önskelistan Tomten. Ett nytt hjärta. Fräscht och oförbrukat, utan ärr tack. Eller nej förresten. Jag vill nog ha kvar mitt, med gamla revor och öppna sår. Det är varmt och det är vackert. Ibland så vackert att det lyser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0