Att lägga en pizza
Lördag. Lördagsmys. Instängda sen 4 dagar. Måste ha lördagsgodis. Tvättmedel. Sköljmedel. Blöjor. Diskmedel. Ringer storebror och han lovar att handla. Hedda fortfarande kräkig på morgonen...tar ändå lite välling, en halv deciliter...och får behålla en timme. Inte illa. Kräkstanken sitter i min näsa och jag måste oavbrutet kolla så jag inte har på kläderna, i håret, i ansiktet. Har vid det här laget tvättat Heddas sängkläder 6-7 ggr, snuttefilten också. Sammanlagt med badlakan, handdukar, pyajamaser, min morgonrock och övriga kläder, har vi nog tvättat 15 maskiner. Annars makar vi oss fram i samma tempo som de andra dagarna... Hedda dock lite slöare, lite febrig, somnar av och till. Hon piggar på sig under eftermiddagen. Vill ha mat. Vill ha vatten. Cola. Ge mig! Ger henne lite, men hon vill ha mer. - Ja ä jättehungji, mamma, tössti! Förbannad blir hon när hon får bara lite. Jävla skitmamma, ser jag hur hon tänker, hit med glaset!
Beppe får bestämma maten, pizza. Hemkörd till dörren. Kebabpizza. Hedda blir galen när hon ser kartongerna. Pizza, pizza! Hon bänkar sig vid bordet direkt. Hon skriker som en kakadua, ska ha, ska ha! Man ser nästan hur snålvattnet rinner på hakan. De nyss lite matta ögonen lyser. Jaja, tänker jag, hon får väl en liten bit, den kan inte mer än komma upp. Vilda och Beppe sitter och väntar på sina bitar. Ställer fram en tallrik framför Hedda, hon tittar på den...och så spyr hon rakt ner över hela tallriken. På en microdels sekund är jag framme och håller upp tallriken, innan nästa kaskad kommer. Vi fångar allt snyggt på pizzaslicen. Knappt en droppe utanför tallriken. Jag ställer ner tallriken på bordet, lyfter bort Hedda och går till badrummet och sköljer av henne. Kvar vid bordet sitter Beppe och Vilda, betraktande den rågade tallriken som står kvar på bordet. Man kan se deras ögon. Stora. Munnarna lätt ihopknipna. Inte ett ord kommer. Jag kommer tillbaka med Hedda, sätter ner henne, tar bort tallriken, gör rent överallt vid bordet. Fortsätter lägga upp pizzabitar som om inget hänt, ställer fram på bordet. Till och med Hedda vill ha en ny bit. Och så käkar vi.
Lördagsmys.
Beppe får bestämma maten, pizza. Hemkörd till dörren. Kebabpizza. Hedda blir galen när hon ser kartongerna. Pizza, pizza! Hon bänkar sig vid bordet direkt. Hon skriker som en kakadua, ska ha, ska ha! Man ser nästan hur snålvattnet rinner på hakan. De nyss lite matta ögonen lyser. Jaja, tänker jag, hon får väl en liten bit, den kan inte mer än komma upp. Vilda och Beppe sitter och väntar på sina bitar. Ställer fram en tallrik framför Hedda, hon tittar på den...och så spyr hon rakt ner över hela tallriken. På en microdels sekund är jag framme och håller upp tallriken, innan nästa kaskad kommer. Vi fångar allt snyggt på pizzaslicen. Knappt en droppe utanför tallriken. Jag ställer ner tallriken på bordet, lyfter bort Hedda och går till badrummet och sköljer av henne. Kvar vid bordet sitter Beppe och Vilda, betraktande den rågade tallriken som står kvar på bordet. Man kan se deras ögon. Stora. Munnarna lätt ihopknipna. Inte ett ord kommer. Jag kommer tillbaka med Hedda, sätter ner henne, tar bort tallriken, gör rent överallt vid bordet. Fortsätter lägga upp pizzabitar som om inget hänt, ställer fram på bordet. Till och med Hedda vill ha en ny bit. Och så käkar vi.
Lördagsmys.
Kommentarer
Trackback
