Änglar
Blev hemringd från jobbet igår, fick hämta en liten spysjuk Hedda på dagis. Hon verkade inte direkt medtagen när jag kom, sprang runt och studsade och lekte för fulla muggar. Jaja, tänkte jag...det var säkert bara en engångsgrej, vi är nog tillbaka imorgon igen. Icke. Det dröjde visserligen ett par timmar efter vi kom hem - då ville lilla fröken ha något att äta. Sen var det kört.
Vi (hon) har spytt ner 3 omgångar sängkläder, en badrumsmatta, min morgonrock, 4 ombyten kläder, använt säkert 10 badlakan för att torka både henne och golv...två svängar har jag stoppat den lilla kraken i duschen och spolat av henne. Det lustiga är att hon inte verkar må illa, hon är istället vrålhungrig och vill prova äta hela tiden. Girigt, glupskt - och så kommer det upp. Hon blir jätteledsen när hon inte får behålla det...och jag känner mig som värsta pruttmamman som bara låter henne få en liten, liten klunk vatten. - Tösti mamma, jättetösti! säger hon och drar i pipmuggen. Och den dumma, dumma pruttmamman drar hårt och bestämt vattenmuggen ur handen på henne och säger: - Nehej, bara lite i taget! Annars kräks du! Och så börjar Hedda gråta och så kräks hon ändå. På golvet. Och så blir hon helt förstörd för att hon kräkts på golvet. - Titta mamma, glåve!
Nu har hon varit vaken sen 2 i natt, då hon ropade och hade spytt ner hela sängen. Duschade av henne, bäddade i hennes lilla tigerfåtölj framför TV:n och lade mig själv i soffan. Hon har inte ens slumrat en liten stund...jag fattar inte hur den pyttekroppen orkar. Och utan att behålla vare sig vätska eller fast föda. Nu kutar hon runt och fipplar med all möjliga saker, inne i andra andningen.
Beppe är också hemma från dagis, konstigt nog ville de inte ha dit honom heller idag...vi är i stort sett spetälska. Det absolut värsta är, att vi skulle ha börjat på judo tillsammans idag, han och jag...och han har sett fram emot det så ändlöst mycket, frågat varje dag hur många dagar det är kvar. Och så kommer vi kanske inte iväg. Men vet ni? Jag blir helt mållös över hur fantastiska människor det finns. Vildas bästa kompis mamma tog med sig Vilda på klättring igår, tjejerna ska börja träna klättervägg en gång i veckan. Och när hon hörde om Heddas magsjuka och Beppes judo, så erbjuder hon mig att lämna Vilda och Hedda hos henne under träningen...men sa jag, jag kan ju inte lämna en kräksjuk unge hos er. Men då kommer jag väl hem till er istället, fick jag till svar. Men då blir ju ni kanske sjuka sen, protesterade jag. Så kan man inte gå runt och tänka, säger hon, blir vi sjuka så blir vi sjuka ändå.
Otroligt. Vackra människa. Jag ska titta lite försiktigt i smyg nästa gång jag ser henne. För jag förstår inte hur hon kan få plats med så stora vingar innanför kläderna utan att det syns.
Vi (hon) har spytt ner 3 omgångar sängkläder, en badrumsmatta, min morgonrock, 4 ombyten kläder, använt säkert 10 badlakan för att torka både henne och golv...två svängar har jag stoppat den lilla kraken i duschen och spolat av henne. Det lustiga är att hon inte verkar må illa, hon är istället vrålhungrig och vill prova äta hela tiden. Girigt, glupskt - och så kommer det upp. Hon blir jätteledsen när hon inte får behålla det...och jag känner mig som värsta pruttmamman som bara låter henne få en liten, liten klunk vatten. - Tösti mamma, jättetösti! säger hon och drar i pipmuggen. Och den dumma, dumma pruttmamman drar hårt och bestämt vattenmuggen ur handen på henne och säger: - Nehej, bara lite i taget! Annars kräks du! Och så börjar Hedda gråta och så kräks hon ändå. På golvet. Och så blir hon helt förstörd för att hon kräkts på golvet. - Titta mamma, glåve!
Nu har hon varit vaken sen 2 i natt, då hon ropade och hade spytt ner hela sängen. Duschade av henne, bäddade i hennes lilla tigerfåtölj framför TV:n och lade mig själv i soffan. Hon har inte ens slumrat en liten stund...jag fattar inte hur den pyttekroppen orkar. Och utan att behålla vare sig vätska eller fast föda. Nu kutar hon runt och fipplar med all möjliga saker, inne i andra andningen.
Beppe är också hemma från dagis, konstigt nog ville de inte ha dit honom heller idag...vi är i stort sett spetälska. Det absolut värsta är, att vi skulle ha börjat på judo tillsammans idag, han och jag...och han har sett fram emot det så ändlöst mycket, frågat varje dag hur många dagar det är kvar. Och så kommer vi kanske inte iväg. Men vet ni? Jag blir helt mållös över hur fantastiska människor det finns. Vildas bästa kompis mamma tog med sig Vilda på klättring igår, tjejerna ska börja träna klättervägg en gång i veckan. Och när hon hörde om Heddas magsjuka och Beppes judo, så erbjuder hon mig att lämna Vilda och Hedda hos henne under träningen...men sa jag, jag kan ju inte lämna en kräksjuk unge hos er. Men då kommer jag väl hem till er istället, fick jag till svar. Men då blir ju ni kanske sjuka sen, protesterade jag. Så kan man inte gå runt och tänka, säger hon, blir vi sjuka så blir vi sjuka ändå.
Otroligt. Vackra människa. Jag ska titta lite försiktigt i smyg nästa gång jag ser henne. För jag förstår inte hur hon kan få plats med så stora vingar innanför kläderna utan att det syns.
Kommentarer
Trackback
