vallingtrasket

Lyckades släpa ut de två minsta igår i ovädret för att hämta Vilda på skolan. Hon såg så ledsen ut, hängig och nere, när hon hoppade in i bilen. Försökte få ur henne om det hade hänt något under dan, men nej. Hon gick raka vägen upp på rummet och stängde in sig när vi kom hem. Efter ett tag kom hon ner, kröp ner i soffan under en filt och bara stirrade. Kände henne på pannan...naturligtvis feber. Så, två små sjuklingar.

Stoppade Beppe i säng på kvällen...eller rättare sagt bar upp honom sovandes eftersom han somnat i saccosäcken. Efter en timme kom han ner igen, slängde sig i saccosäcken igen...och så rätt som det var kastade han sig ut på toaletten och vräkte ur sig. Sen blev det gatlopp resten av natten, fyra gånger var han uppe i natt...så duktig, bara en enda gång hann han inte ut. Så, tre små sjuklingar.

Vilket, måste erkännas - när jag tittar ut genom fönstret idag på morgonen - känns helt ok. Vi kunde ha valt mycket sämre dagar att vara sjuka på. Vi är tajmade idag helt enkelt. Barnen sjuka, mamman frisk, ingen ska ut, ingen ska iväg någonstans, vi kan stänga in oss och lyssna på vinandet och titta på yrandet därute. Det är bara en sak som stör. Vi börjar bli kort om kaffe... huga.

Och Hedda är väl inte direkt sjuk längre, även om hon inte får gå på dagis än. Lika bra att hålla 48-timmarsregeln, inte roligt när det sprids som det gör på dagis. Hon studsar runt, ställer sig för TVn och är sådär lagom irriterande som bara små och väldigt pigga småsyskon kan vara. Just nu är det tyst, men det bryts med jämna mellanrum av av de välbekanta kakaduautbrotten, eller av syskonens protester när hon är på dem för mycket. Jag får väl stoppa in henne i garderoben eller nånstans om hon blir för dryg...eller skicka ut henne att leka i snöstormen...moahahaha...