Eat pray love

Tittade på "Eat pray love" häromkvällen och LYCKADES se hela utan att somna, dregla och vakna med ett ryck och undra hur i helvete filmen kunde ta slut så fort och hur faan klockan redan kan vara gåuppdags. Julia Roberts är inte en favorit, men jag tyckte mycket om filmen. Om att vara i det som är. Och om hitta balansen, i sig själv och tillvaron. Och om att våga älska.

- Jag älskar honom forfarande!
- Så älska honom då.
- Men jag saknar honom så!
- Så sakna honom.

Det låter alltid lite bättre på engelska av någon outgrundlig anledning. Men andemeningen är densamma... var i det som är. Fly inte undan känslor. Observera. Acceptera. För att slutligen släppa. Livet är som det är och går dit det vill, att leva är att våga vara i det som är.

Eller, så kanske det helt enkelt bara var en ny dryg kärleksdravelhollywoodromantisk dussinfilm. Man kan välja själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0