Ovärdeligt

Idag satt Beppe och jag i varsin solstol på baksidan. Blundade. Njöt av tystnaden. Vi har haft gnölig sjukstuga igen, Hedda för andra gången på två veckor, denna gång med 40 i feber och kors i taket: liggandes för ankar. Hon sov, därav lugnet.

- Mamma, Vilda säger att hon ska omvärdera sitt liv.
- Jaså... men var det inte du som sa så för ett tag sen? (vid matbordet för några veckor sen, när han var rejält förbannad på sin ömma moder: - Jag tänker omvärdera mitt liv, så det så!)
- Hörde du att jag sa så?
- Ja... men vad betyder det då, Beppe... att omvärdera livet?
- Att man flyttar från sin mamma!
- Njaaa...egentligen betyder det nog mer att man tänker efter vad som är bra i livet och kanske dåligt och vad man vill göra med det som är bra och dåligt. Och vad man tycker om allt.
- Du är bra mamma, i mitt liv. Och Vilda och Hedda.. och mina vänner! Men mina ovänner är dåliga. De slåss och luras fast det inte är första april! Det är inget bra! Jag luras bara på första april. Och första maj. Majmajmåne. Aprilaprildindummasill.
- Det är bra det, Beppe. Luras är inte bra. Om det inte bara är på skoj.

Omvärdera. Halvlek i sommar, kliver över 40-strecket. Jag har åtminstone flyttat hemifrån. Alltid något.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0