vallingtrasket

Idag har vi varit på teater. Och nu undrar jag...är det fritt fram för vem som helst att skapa en barnteaterföreställning, eller finns det inga tester? Censur? Lämplighetskoll? Kvalitetssäkring? Ok, det var väl inte det uslaste jag sett, jag menar, jag är uppvuxen med Staffan och hans strumpdockor, Vilse i pannkakan och Storpotäten. Jag har varit på botten. På min tid fick vad som helst passera. En John Blund som lät som en lättkastrerad smygbög och som kastade grus i ögonen på barn...jag menar, vad handlade DET om? Beppes godnattstund...en vuxen man iklädd nattluva, som låg i en säng och lekte med sina talande dockor. Manne....en pantomimclown som käkade fler bananer på en halvtimme än vad som förbrukades under hela inspelningen av De dimhöljda bergens gorillor...och som dessutom bodde i en klätterställning och hade extremt överdrivet ansiktsspråkuttryck.

It wasn't all bad. Vi hade också Trazan och Banarne, den mest oslagbara jullovsmorgonen genom tiderna. Olyckan. Hemliga Arne. Pulver och Nicko. Och Trolltider - en av de bästa julkalendrarna genom tiderna...jag menar, trickfilmandet på den tiden var verkligen inte att leka med....moahahaha...

Ok, det jag menar är, att även med mina dåliga referensramar kändes dagens föreställning lite udda. Tre vuxna människor, två män och en kvinna, till synes sminkade av en 3-åring med en oerhörd fäbless för rosa och turkos - skuttandes runt i fullkomligt ologiska rörelsemönster som vare sig stämde med berättelsen (vilken berättelse?) eller musiken. En av dem var lite söt att titta på när han skuttade runt, det enda som gjorde att man satt kvar...att han hade en röd puffmössa och rosa kinder drog ner det lite, men hey, vem är kräsen?

Dessutom hade de vispar i händerna när de hoppade runt, de vispade igång varandra, om man kan uttrycka det så? Nåt knepigt var det, antingen hade de inte rent mjöl i påsen, eller så var det helt enkelt inte mjöl...jag gissar på det sistnämnda. Hedda skrattade...skrockade som en liten knarrig gammal farbror....men hon är 2 år, vad vet hon? 4-åringarna var måttligt roade, tittade mest storögt och undrade vad som egentligen försiggick där på scenen. Föreställningen skulle föreställa att vara just en föreställning för 4-åringar och större barn.

Men vem vet egentligen. Hedda kanske är ett genibarn och teatern kanske egentligen var i klass med Ingmar Bergmans tidiga verk. Näe, vet ni. Den överklassade tom Bergman. För Bergman förstår jag, även om jag tycker att han suger. Men av Vispar du?....fattade jag inte ett skvatt. Den måste ha varit genialisk.