vallingtrasket

Det är så ROLIGT när man är precis nybadsvarmgosig i kroppen, sitter i trosor och linne och planerar i skallen för att alldeles, alldeles strax krypa ner under täcket....och så kommer man på att man inte kört in bilen i garaget. Man blir så glad. Snabb övervägning...är det värt att ge sig ut i kylan och mörkret bara för att slippa skrapa rutor i morgon??? Då ger sig den oignorerbara stanken av bajspåse tillkänna från hallen...just ja. Soporna. Måste ut. Nästan 10 på kvällen, troligen ingen ute. Så på med ullig fleecemorgonrock (grisrosaochrödrandig), samt toppluva med guppande tofs och emblemet "bad hairday". Moget, Susanne.

Tisstassar ut i 5 minus, ner till parkering och sophus och preciiiiis just då kommer en snubbe med hund och ska naturligtvis in i sophuset....så han öppnar gentilt åt mig, tänder det skarpa lyset och ler lite snett men utan kommentarer...när jag är klar och smäller igen dörren så hänger hans nycklar kvar i dörren. Jag tar det inte som en invit utan jagar ikapp honom, flåsande, med tofsen guppande och med en ansiktsfärg lika rosa som morgonrocken. Sträcker över nycklarna, vilka emottages tacksamt.

- Åh vad snällt!

Han tyckte i alla fall att jag var snäll. Inte söt, men snäll. Pepparkaksfrossan måste ha hjälpt, jag trodde jag var förtappad för länge sen...men jag är snäll. Och så tycker jag att jag är lite söt i min fula, sköna morgonrock. På långt håll, i mörker, om man blundar. Och inte ser tofsen som vippar på skulten när jag går.