Pussel

Jag hinner inte skriva! Jag förstår inte för mitt liv hur jag ska få ihop timmarna om jag nu skulle få det här jobbet jag testar, den här veckan har jag pappa hemma som hjälper mig iväg på morgonen, kör fram bilen medan jag lämnar på dagis, hämtar de små tidigare och fixar käk och disk när jag väl är hemma vid 18 efter att ha hämtat Vilda på fritids. Ska jag köra det här racet själv så måste vi ta oss iväg före halv 7 på morgonen och är hemma 18.30 på kvällen...det är bra mastigt för en 1-åring...OCH för en 4-åring...också för en 7-åring. De är helt slut både på morgonen och kvällen - Beppe har inte varit nådig de här mornarna, i morse kastade han bara runt kläderna och vägrade gå...när vi till slut kom till dagis ändå så bröt han ihop helt, han grät och skrek, vägrade klä av sig ytterkläderna - till slut fick jag bara lämna honom där, med löfte om att morfar skulle komma och ta med honom hem igen - så det blev inget dagis för honom idag. Hedda är istället övertrött på kvällarna och helt rabiat, det går inte att stoppa henne i säng. Alla skriker och gråter för minsta lilla.

Vissa stunder känns det nästan som om det vore skönast vore om jag inte klarar jobbet - vill jag verkligen detta? Det känns inte värt det. Jaa, jag vill ha jobb - men att utsätta barnen för de här extremt långa dagarna, känns omänskligt. Drygt två timmar om dan i bara pendlingstid, det kan funka när man är två som kan hjälpas åt med barnen. Och nu har jag inte ens behövat bry mig om mat, disk och handling de här dagarna, jag har knappt hunnit med att hjälpa Vilda med läxorna och packa väskor för morgondagen.

Jobbet har jag haft väldigt blandade känslor för...jag är ingen säljartyp - nu är det ingen egentlig försäljning, vi vill ha sponsorpengar till en otroligt bra sak, men man ber ändå folk att hiva upp plånboken och bläddra fram ett par tusen - det känns jäkligt konstigt. Det känns inte jag. Ändå sitter jag ju där. Konfliktlampan lyser rött i huvudet, jag både vill och inte. Ja. Nej. Ja? Nej?

Det spelar ingen roll om 100 år. Ingen som helst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0