vallingtrasket

Barnens pappa hämtade Vilda och Beppe i fredags, han kom med tåget som vi kommit överens om. Det känns så annorlunda, sen vi skrev pappren om barnen och hur vi ska ha det. Det är nog inte bara pappren, det är nog också jag som går vidare och växer. Jag kan ärligt säga, att för första gången sen allt skräp började, så kunde jag klappa om honom när vi sågs i fredags och önska honom allt gott. Och verkligen mena det. Inte ett uns bitterhet kvar, den sista lilla smulan har blåst iväg och blivit uppäten av en liten fågel någonstans. Ingen ilska - och vad det kändes ovant, att kunna se honom rakt i ögonen utan den där explosiva känslan av ilska som river i magen. Så skönt. Jag vet ju att det egentligen inte finns något ont uppsåt i honom och hans intentioner - han har bara en väldig förmåga att göra dåliga val många gånger, som ger fatala konsekvenser för andra i hans omgivning. Men jag tror att min ilska varit viktig för mig, för att många perioder orka med situationen som varit och för orka kämpa på med allt det praktiska. Nu har den fyllt sitt syfte, nu kan jag släppa den. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han finner ro i sig själv någon gång.

Fest. Jag var på fest i lördags!!! För första gången på 2 år, förutom ett halvhjärtat försök i somras, då jag fick gå hem i halvlek och natta bebis. Mamma kom hit i lördags och sov kvar med Hedda, och det gick suveränt bra! Själv åkte jag in till Örebro, inflyttningsfest hos kära före detta sambon/kombon Jessica och hennes nya kärlek Peo - som råkar vara en gammal klasspolare till mig. De träffades på FB förresten, bestämde en fikadejt, sen sa det pang. Så kan det gå:). En salig blandning av människor på festen, ett hopakok av Jessicas vänner och Peos vänner, hon jobbar som frisör, pluggar med sikte på psykolog och är otroligt andligt inriktad, han är en HD-åkande, tatuerad, skinnpajsförsedd hårdrockare, som jobbar på pappersbruket i Frövi. Det var skitkul. Sen blev det utgång, med uppslutning av ännu en fd sambo/kombo, Anna - jag hade en toppenkväll!

Blev raggad på dessutom, bl a av en ståtlig yngling av surfmodell, som knappast passerat 30-sträcket. Men Susanne gick hem ensam, otroligt! Sov hos Jessica och Peo, och inte fan släpar man med sig en jättebaby hem när man för första gången på flera år har chansen att verkligen sova utan barn och få sovmorgon...fy, vad elakt, han måste iaf ha varit över 25... Sova är underskattat, andra aktiviteter är överskattade många gånger:)

Jag mår så bra. Liv. Kärlek. Lugn. Glad!