Hujeda mig för karusellerna

Åh. Idag slog det mig som en hammare i skallen. Nu börjar allvaret, jobbkarusellen, livskarusellen. Gick ifrån Hedda idag på dagiset, hon blev jätteledsen. Och så vet jag att jo du lilla vännen, här ska du tillbringa mer vaken tid än vad du kommer göra med din mamma i fortsättningen. Ska det verkligen vara så? Jag ska ruska liv i dem tidigt på morgonen, släpa iväg dem nästan direkt till dagis, där ska de tillbringa precis hela dagen, sen bli hämtade av en trött och stressad mamma vid 18 på kvällen; stressad eftersom hon måste hem och laga iordning mat så de får i sig något att äta, så de kan komma i säng så fort som möjligt eftersom de ska upp tidigt nästa dag.

Jag måste säga att det känns sisådär. Näe, inte ens sisådär - just idag känns det skit. Det ska bli kul att jobba (om jag nu får jobbet), få andra intryck och annan stimulans - men det skulle kännas bättre med inte fullt så långa dagar. Vi får se var det hamnar.

Hedda fattade redan i morse vad som var på gång.

- Ska vi gå till dagis Hedda?
- Neej (kom det blixtsnabbt och VÄLDIGT bestämt).
- Ska du äta och sova där idag? (entusiastiskt med ljus och glad röst)
- Nej (ännu snabbare, väldigt kort och ännu mer bestämt).

Sen har hon ett sätt att titta på en avfärdande och lite nedlåtande, ungefär som att hon vill säga "lilla mamma, det ska vi allt bli två om, vänta du så får du se vem det är som bestämmer egentligen". Men det är ändå en kämparblick, en styrkevisning. Blicken hon ger när jag går ifrån på dagis är långt ifrån den, det är verkligen en "det här ska jag ALDRIG nånsin glömma, din SVIKARE!!!", en övergiven "det trodde jag aldrig om dig"- blick. Usch. Jo, jag VET att hon är glad sen en stund efter, men vad tänker hon egentligen om alltihopa?

Men. Jag kan ju bara, bara försöka ställa in mig på att det blir bra alltihop. Acceptera läget som det är och tro att det blir fint. Måste försöka finna ro i det. Att vi kommer må fint allihopa.

Det blir fint allting. Dagens mantra.

Men vad är det egentligen för samhälle vi byggt upp, när allt måste vara ett hetslopp och en karusell? Hämta, lämna, skynda, bråttom.
Nu sitter jag och funderar på om jag ska lägga mig och slappa/meditera/läsa, eller om jag ska röja, byta lakan och tvätta. Suck.



Kommentarer
Postat av: marie

nej det borde inte vara så......men just nu har du väl inte så mycket att välja på kanske o vem vet vad det leder till längre fram. meditera först o röj sen(om du hinner). kram

2010-01-13 @ 10:33:52
Postat av: Carina Lindström

Meditera/ vila.... Det andra är mindre viktigt.

Du måste rå om dig själv om du ska orka... Det andra hinns med ändå, Kram

2010-01-13 @ 10:50:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0