Med skenor på fötterna och silversked i munnen
Fin dag idag. Hemma hos lillebror en sväng på förmiddagen, hämtade Vilda på vägen hem, sen har vi bara varit hemma och grejat, städat lite, tvättat lite. Sent på eftermiddan gick vi ut, Vilda och Beppe åkte skridskor på vår pyttelilla spolade plan (4x3m?) här på gården. Vilda är duktig på griller, hon är en fysisk tjej över huvud taget. Kvick som en liten vessla, en fisk i vattnet, klättrar som en apa. Jag vet inte hur många gånger jag blev hämtad av andra barn på förra stället vi bodde, eftersom Vilda klättrat in i buskage, högt upp i träd och fastnat, så jag fick plocka ner henne. Hon är lite farlig, har en lätt släng av hybris - det gäller i vattnet med. Det enda hon är försiktig med är cykeln, den är hon inte lika hemma med - den är ju inte en förlängning av kroppen utan mer ett redskap.
Beppe imponerade stort med - han testade att åka ett par gånger förra året, dvs jag åkte krumryggad och höll i honom för att han inte skulle rasa ihop i en liten hög på isen, samtidigt som jag försökte få med mig en barnvagn med en gallskrikande Hedda (hon hatade att åka vagn då, men tordes inte direkt ha henne i bärsele när jag hade skenor på fötterna och is under...). Nu gick det mycket bättre, han stod lull helt själv, lyckades kasa sig framåt och tog sig t o m upp själv när han ramlade. Kul! Hedda blev grymt avundsjuk och skulle prompt hasa sig fram på isen hon med, pulka dög inte alls. Hon vill så mycket och behärskar så lite. Det är inte det lättaste att ta sig fram i snö som når en till bröstet, speciellt inte om man är inpackad i en bolstrad overall som gör att kroppsuppfattningen helt förändras. Balansen är inte den mest utvecklade heller, men hon är envis som synden. Som sin storasyster och lite till. Det är rätt. Jag ska bara ha. Jag behöver få igen lite från när jag var liten, eller hur mamma?:)
Jag har börjat fundera på att plugga igen. Beteendevetare eller socionom till hösten. Söka ska jag göra i alla fall. Vill ha lite fler dimensioner och lite nya vyer. Vi får se vad livet serverar. Hoppas det blir på silversked! Hähä...som om.
Beppe imponerade stort med - han testade att åka ett par gånger förra året, dvs jag åkte krumryggad och höll i honom för att han inte skulle rasa ihop i en liten hög på isen, samtidigt som jag försökte få med mig en barnvagn med en gallskrikande Hedda (hon hatade att åka vagn då, men tordes inte direkt ha henne i bärsele när jag hade skenor på fötterna och is under...). Nu gick det mycket bättre, han stod lull helt själv, lyckades kasa sig framåt och tog sig t o m upp själv när han ramlade. Kul! Hedda blev grymt avundsjuk och skulle prompt hasa sig fram på isen hon med, pulka dög inte alls. Hon vill så mycket och behärskar så lite. Det är inte det lättaste att ta sig fram i snö som når en till bröstet, speciellt inte om man är inpackad i en bolstrad overall som gör att kroppsuppfattningen helt förändras. Balansen är inte den mest utvecklade heller, men hon är envis som synden. Som sin storasyster och lite till. Det är rätt. Jag ska bara ha. Jag behöver få igen lite från när jag var liten, eller hur mamma?:)
Jag har börjat fundera på att plugga igen. Beteendevetare eller socionom till hösten. Söka ska jag göra i alla fall. Vill ha lite fler dimensioner och lite nya vyer. Vi får se vad livet serverar. Hoppas det blir på silversked! Hähä...som om.
Kommentarer
Trackback
