Just det ja. Som trollet Tryggve skulle ha sagt.

Tänk att det ibland krävs att man faller högt från skyarna och slår rejält i backen innan vissa saker står klart för en. Och tänk att man kan försvinna och förirra sig så långt in i sina egna tankar att omvärlden framstår som lätt absurd, när det egentligen är man själv som vränger till det. Jag har haft ett eget lustigt hus i skallen ett tag, med speglar som förvrider vinklarna...men så värst roligt vet jag inte om man kan säga att det var. Inte roligt, men nödvändigt. Hallå världen. Jag är vaken nu. Och någon gång, om det faller sig, ska jag nog banne mig skriva en bok.

Titel? Att kyssa prinsessor adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0