Ibland känns 3 som minst fyra för många

Idag har det varit en sån där dag. En sån där dag ni vet, när det inte spelar någon som helst roll om barnen så skulle viska hela dan och inte säga mamma mer än 3 ggr var...det känns ändå som att de skriker så fort de pratar och som att de säger mamma minst 3425 ggr i timmen. Och klättrar, klänger, drar i en konstant. Det gör de ju inte...men det känns så. Nej, jag är inte bakis...har totalt glömt bort hur man ens blir det.

Tyvärr. Tyvärr har jag idag varit en mamma som inte velat busa, knappt velat kramas (efter 345 kramar), knappt orkat svara (efter samma frågor 411 ggr) och som fått lätta rysningar efter ryggraden när jag hört mina barns röster.

Idag hade jag bara, bara velat vara ifred med mig själv. Mig själv och tystnaden. Sitta på en sten i skogen, i hällregnet. Och tänk att någon gång få sova tills man vaknar av sig själv. Bara en endaste liten gång.

Och så är det ju så, otvivelaktigt, att när barnen känner att jag drar mig undan, om så för en endaste stund, så blir alla ofelbart på. De läser av mig lika lätt som storstilad bok.Mammamammamamma. Törstigkomåtorkakanduhjälpamigmamma-snällabusamammaMAMMAvarärmindendärajagvillcyklabärmigmammakillamigpåryggengör-detgördetgördeet!!!! Jag vill inte!!! VillintevillinteVILLINTE!!! Har jag lust att skrika. Men gör det inte. Jo, det gör jag ibland. Då tittar de på mig, lätt förvånade. Ja, säger jag. Ni vill ju inte allting jämt. Det vill fan inte mammor heller! Idag har jag inte alls nån lust att laga mat och byta blöjor och tvätta kläder. Men jag måste, för jag är mamma...klart man blir sur ibland. Inte fasiken blir sånt kul bara för att man blir vuxen. Idag kan väl ni killa MIG på ryggen för omväxlings skull? Då tittar de på mig med misstroende blickar och grimaserar...men MAMMA! Ja, svarar jag...mammor är också bara människor. Fast jag förstår att ni inte tror det eftersom ni aldrig ser oss sova? Vi kanske är vampyrer? Och så visar jag hörntänderna och säger att jag är hemskt törstig, då blir de tysta en liten stund...

Har läst någonstans att barn inte skulle förstå ironi. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande. Barn förstår ironi utmärkt. Mina har gjort det sen koltåldern.  

Imorgon tar vi nya friska tag. Efter lite sömn. Hahahaha...vem försöker jag lura???


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0