vallingtrasket

Det stegrade verkligen, det här pappadillet hos Hedda, toppen blev nu på eftermiddan när vi var och handlade. I kassakön stod en man närmare de 50 bakom oss i kön. Hedda satt i sätet i kundvagnen och hade fri utsikt och begagnade sig av denna för att skapa direkt ögonkontakt med mannen ifråga.

- Pappa!

Så sträckte hon ut handen och vinkade rart, log med hela ansiktet. Mannen skrapade lite med foten och låtsades som ingenting, detsamma gjorde jag. Hedda sög sig fast ännu ihärdigare med blicken, vinkade ännu ivrigare och höjde rösten:

- Heeeej! Pappa! Pappa! Pappa!

Då kunde jag inte hålla mig längre utan började fnittra hysteriskt, hela kön hörde hennes lockrop på den förmodade pappan. När jag började skratta tyckte inte han heller det var så pinsamt längre, så han tog mod till sig och svarade:

- Jag är inte din pappa lilla vän, mina barn är stora förstår du. Om jag inte har gjort något jag inte kommer ihåg förstås.

Sista tillägget fick mig att börja frusta igen, jag som precis hade lyckats sluta kuckla...sen småfnittrade jag hela vägen genom kassan och ut till bilen. Hedda struntade totalt i vad mannen sagt och fortsatte vinka och ropa pappa efter honom. Han återgick till att låtsas som ingenting. Vi stoppade in våra kassar i bilen och åkte hem. Och Hedda satt och sa oavbrutet:

-Pappa? Kååma? Pappa?

Jösses. Det här kan försätta oss i vilka pinsamheter som helst. Spännande.