Tråkdag = bråkdag

Regn, regn...regnkläderna kvar på dagis såklart, eftersom jag var så korkad att jag trodde det blivit vinter. Glömde att jag lämnat nordsverige och flyttat neråt. Finns inget så härligt som att ta reda på ytterkläder och stövlar efter 3 ungar som lekt ute i en blöt sandlåda. Var gör man av all sanden? Den går inte att skaka av, för blöt, man kan inte hänga upp kläderna, för skitiga, man kan inte slänga dem i tvättmaskinen direkt, för mycket sand. Jag tror jag låter ytterkläderna vara kvar på tills det är dagisdax i morgon, barnen kanske kan sova i förrådet.

Att hänga inomhus större delen av tiden en hel helg, sänker humöret rätt mycket. Visserligen var vi på kalas igår och hem till lillebror med familj på kvällen, men vi har bara varit ute korta stunder. Och jag är lite låg, vilket påverkar barnen, vilket påverkar mig, alla blir tråkiga och bråkiga. Alla tre gnäller så fort de ska säga något idag, eller också är det mina öron som har gnällfiltret på sig, ALLT känns som gnäll. Och allt som kommer ur min mun känns som skäll. Och så känner jag mig som en riktig skitmamma för att jag inte orkar hitta på något. 4 timmars sömn inatt, lika natten innan, jag är dimmig i skallen hela tiden. Att plocka disk, laga mat, tvätta, plocka leksaker, byta blöjor, bada barn - det känns oöverstigligt idag, men allt måste ändå göras. Skulle vilja lägga mig i soffan och glo på en film, ligga i sängen och dra täcket över huvudet, läsa en bok. Och direkt barnen känner att jag seglar iväg i mina tankar, infaller trackamammasåmycketviorkar-stadiet. Det går som på beställning. Måste vara allorstädes närvarande, inte bara kroppsligen utan också i tanke, handling och själ - annars tillämpar de tortyrmetoder direkt.

Vi behöver semester. Med varandra, men också från varandra. Vi skulle behöva en riktig kick, JAG skulle behöva en riktig kick.

Kommentarer
Postat av: Camilla

Har börjat läsa din blogg och tycker att den är super! Du är otroligt duktig på att skriva. Man känner igen sig i det du skriver och man både skrattar och gråter med dig. Tack för en jättebra blogg!!

/Camilla

2009-11-08 @ 14:49:10
Postat av: Susanne Nilsson

tack, blir jätteglad om någon kan ta till sig något av det jag skriver...för mig är skriva det absolut bästa sättet att bearbeta saker...katharsis!

2009-11-08 @ 17:23:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0