vallingtrasket

Gud finns. Hedda-liten somnade om efter morgonvällingen halv 5. Inte förrän klockan ringde vid halv 7 vaknade vi, förutom en kortis när Beppe kom in och kröp ner under täcket. Jag tror fotfarande att jag drömmer. Tänk om det kunde vara så varje morgon, vilket underbar mamma jag skulle bli, tålmodig, mild, pedagogisk...haha, en stund i alla fall, det höll till frukost när Vilda totaldemolerade en macka, Beppe hällde ut halva Oboy-burken och Hedda klättrade upp på bordet och satte sig mitt i röran. Jag antar att livet tyckte att jag behövde komma ner på jorden igen.