vallingtrasket

En sjukling hemma igen, nu går det verkligen slag i slag. Vilda vaknade i morse med huvudvärk och feber. Hon ligger för ankar i soffan, med jämna mellanrum går hon in på toaletten och kräks, men det verkar inte vara magsjuka. Nöffnöff? I mildare variant kanske, eftersom hon fått vaccin? Nu dröjer det väl inte länge förrän de andra två med blir sjuka igen. Det är mest synd om de två som INTE är sjuka, de blir ofrivilligt isolerade, jag kan ju inte dra iväg med dem och lämna en sjukling ensam hemma. Sjuklingen själv mår ju rätt gott ändå, trots "sjukan", det är ju lite mysigt att få ligga i soffan med täcke och kudde och titta på obegränsat med film, bli lite ompysslad och äta och dricka helt valfritt. Det är så mysigt att de andra också vill vara sjuka såklart.

- Jag med mamma! Jag har också feber, känn på min panna! (Beppe)

Beppemannen, som håller på att klättra på väggarna, av underaktivitet. Han skulle behöva åka till en stor gympahall och rasa av sig, det är andra vändan han blir ofrivilligt inne på två veckor bara. . Och säger jag åt honom att gå ut och leka, så säger han nej. Det finns nämligen björn i våran skog. För det har killarna på gården sagt. Och björnen äter människor. För det har killarna på gården sagt. Och man kan faktiskt höra björnen. För det har killarna på gården gjort. Det spelar ingen roll vad jag säger, för killarna på gården, de vet...Och vilken sorts mamma vore jag om jag kastade min son till björnarna...

Vilda, hon är sin egen, även när hon är sjuk. Hon går in själv på toaletten, stänger dörren och vill vara ensam när hon kräks. Vad olika det är, själv vill jag fortfarande ha en sval hand på pannan och någon som håller undan håret, klappar lite lätt på ryggen och säger: såja. lilla vännen. Men Vilda, hon väljer själv, när hon vill ha kramar, när hon vill prata, när hon vill bli tröstad. Har så gjort sen hon var pytteliten - hon var ingen liten docka man kunde ha i knät direkt. Willpower. Och förbaskat stor integritet. Och ett enormt rättspatos - rätt ska vara rätt, orättvisor får inte existera i denna världen. Hon är verkligen något att bita i... inte direkt smidig att vara förälder till. Men hon är fantastisk, och kommer bli ännu mer fantastisk, om jag har tålamod att låta henne vara som hon är. Pluttfia.