Passerade klantigheter

Hur kommer det sig, att 3 dl passerade tomater som är härligt utsplaschat över hela kylen, frysen och golvet ser ut som 3 liter och känns som 30 liter att torka upp? Det tar liksom aldrig slut. Skulle precis sätta mig med barnen och äta, skulle bara ta fram mjölken, så ser jag hur tomatpaketet liksom hasar sig ut på egen hand, och inget hann jag göra för att parera heller eftersom jag hade ett mjölkpaket i varje hand. Jag bara åskådade spektaklet, följde paketet med blicken, hur det voltade två vändor och avslutade med en trippel saltomortal innan landning. 5,6 i stilpoäng. Sen utstötte jag en del fula ord, som helst inte ska sägas i närheten av barn, men jag tror de tål det i vissa lägen.

-Mamma, den här gången var det faktiskt du!

Japp. Rub it in bara. Ser precis nu i detta ögonblick att minst en dl måste ha landat på min T-shirt. Nåja, kan ju låtsas att det är en ny batiktröja, kanske kan slå in den och ge till mig själv i julklapp. Åh, precis vad jag önskat mig! En tomatfärgad batiktröja med oregelbundna mönster!

I morgon far de två äldsta till sin pappa över helgen, det är fem veckor sen sist och det är alldeles för länge, de har längtat halvt ihjäl sig. Det ska bli skönt med lite andrum, bara Hedda hemma. Måste komma ikapp med uppgifter från jobbcoachen som inte blivit gjorda eftersom Vilda varit hemma sjuk i veckan. Jag ska hitta tre företag, i branscher där jag kan stå upp för värderingarna de har, anmäla mitt intresse brev- och telefonledes till dessa tre företag, oavsett om de inte söker folk. Hur ska jag hinna söka arbete då kan jag undra? Jag ska också röstträna...HAHAHA och HOHOHO, högt och ljudligt, med yviga gester..."låtsas att du är en Dramatenskådespelare..." moahahhah...så seriös jag känner mig. Jag och Torsten Flinck. Bundis. Sen ska jag förbereda mig för intervjuer, på frågor de kan tänkas ställa. Bl a ska jag lista tre starka egenskaper jag har och tre svaga. Hittar tusen svaga och en stark. Att jag är stark. Och det är också min största svaghet. Att jag är så stark att jag ibland går sönder, för att jag tror att när man är så stark så behöver man inte be om hjälp, då ska man klara sig. Men jag börjar bli bättre på det, yttepytte i taget.

Idag är kärlekskraften stark, jag älskar mina barn till Pluto och tillbaka, i evighet och änglakör och amen, och NÄSTAN mig själv. Så långt är jag inte kommen, men jag ska dit. Jag ska komma dithän att jag älskar mig själv trots tomatkladd. Nej, jag ska komma dithän att jag älskar mig själv just FÖR tomatkladd. Och alla andra klantigheter och kladdigheter.  För att jag är jag, mitt i röran. Men, dit är det ungefär som till Pluto och tillbaka, i evighet och änglakör och amen.



Nej okej, det ser inte ut som 3 liter just här. Resten är på, inuti, under och över kylskåpet, frysskåpet och min tröja. Och då ser det ut som 3 liter.

Kommentarer
Postat av: Ingrid Raij

hej

det var Marie som tipsade om din blogg,

vad härligt du skriver! mitt i eländet finns ljusglimt.

Ha det så gott!

Ingrid

2009-12-03 @ 23:34:29
URL: http://www.inras.webb.se
Postat av: Susanne Nilsson

tack Ingrid! ja, mitt i eländet finns många ljusglimtar, eller mitt i ljusglimtarna finns lite elände utdrällt! livet:)

2009-12-04 @ 05:31:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0