Livets gång
Jag tror att vetskapen om att man är på väg att förlora eller har förlorat en förälder, även om man är vuxen, föder en känslomässig ambivalens. Man blir liten och stor på samma gång....liten för att man blir föräldralös, och det ligger en stor övergivenhetskänsla och sorg i det. Stor, för att man tvingas inse helt och fullt att man nu är den vuxna, den riktigt vuxna. Den äldsta generationen. Min morfar gick bort för ett tag sedan, han var den sista av mina mor- och farföräldrar. Min mamma reflekterade över just det, att hon var äldst i familjen nu. Jag tyckte mig kunna se det sorgsna lilla barnet i min mamma då, och insikten i att hur ens förhållande än varit till föräldern, så har det tagit slut. Det är nog svårt att förstå innan man själv är där.
För så är det ju. Livet. Vi kommer alla dit, det är det enda vi kan veta med säkerhet. Vi ska alla dö. Och det enda vi kan göra, är att leva så fullt vi kan, medans vi gör det. Och visa dem vi älskar just det...att vi älskar.
Det går aldrig att riktigt förbereda sig på sina föräldrars bortgång, men det jag kände efter min pappa gick bort efter en kort tids sjukdom att det var på nåt vis lite bättre att han inte försvann direkt utan att jag fick lite lite förberedelse på det som komma skulle. Men ändå sa man ändå inte de orden man kanske borde säga för han ville inte prata om det oundvikliga. Man vill och orkar inte acceptera att ens förälder kommer att vara borta. Det är ju ändå dom man känt precis hela livet. Att den tryggaste punkten i tillvaron kommer att försvinna. Det jobbigast är alla saker som hänt efteråt som jag inte får berätta om som jag vet att han skulle bli glad över. Så mycket som har hänt i vår släkt efter hans bortgång har inte hänt på tio år. Saknaden kommer man aldrig ifrån. Men det man kan tänka är att smärtan är borta för personen som är sjuk. Sorgligt nog finns inga ord till de anhöriga utan det är bara att våga ta kontakt och inte känna att man stör.
Min vän säger: just det att försöka fatta att jag aldrig mer kommer kunna röra min mamma, aldrig krama henne igen eller ta hennes hand.
