vallingtrasket

Insikt. Något jag tog del av idag, fick mig att verkligen tänka efter hur jag valde att leva mitt liv de sista 10 åren innan Hedda kom. Ingen vacker syn. Och ändå stannade jag kvar i det...kanske utan att egentligen göra ett aktivt val. Varför gör man så mot sig själv? Det yttersta sveket. Jag intalade mig själv hela tiden att det skulle bli bättre, bara....det skulle bli bättre...när...det blev aldrig bättre - och idag är jag ytterst tacksam över att någon annan valde att avsluta det åt mig när jag inte hade vettet att göra det själv. Jag var ingen vacker människa under de åren, i den situationen, man kan inte bli det av att leva så.

Aldrig mer kommer jag leva i en relation, där jag tror att saker kommer bli bättre. Aldrig mer kommer jag leva i en relation, där jag inte vaknar varje morgon och aktivt gör ett val - idag, min älskade, väljer jag dig. Konflikter...javisst, dåliga dagar, javisst...vi är alla (bara?) människor. Men det aktiva valet ska finnas hela tiden och vara en grund för varför man är i relationen. För att jag själv valt det. För att mitt hjärta vill det. För att mitt hjärta i grunden vill det varje dag. För att jag önskar det, mer än något annat. Och aldrig mer kommer jag välja att vara i en relation där jag inte förstår den andra parten, eller där min partner inte förstår vad jag säger - hur många olika sätt jag än försöker säga det på. Jag ska ha en nyckel till min älskade, i ett band runt halsen - och den jag väljer att dela min kärlek med kommer ha en nyckel till mig. Inga låsta dörrar. Och att alltid, alltid förutsätta, att man vill varandra gott.

Det kan väl inte vara så svårt?;) Hä.