Söndagsbryderier

Har lite vemodsmage idag. Lustigt, det återkommer ofta på söndagar - är det för att det blir mer markant på just söndagarna, för en själv med, att man är utan partner? Söndagen är ju liksom promenadpåtumanhandochgåochfikapånågotmysigtkafé-dagen. Och grottanersigisoffanochkollapåenkanonrulletillsammans-dagen. Och denstoraliggasked-dagen. Övervägande delen av min tid trivs jag bra på egen hand, men som sagt, just på söndagarna kan det svida till en liten stund...för det är ju rart att höra samman, visst är det så! Att ha någon att krama.

Fast kramar lider jag egentligen ingen nöd på! Inte pussar heller. Det får jag i tonvis, om barnen är på det humöret. Idag slogs de om vem som skulle rita mig på ryggen - Hedda vill ha total ensamrätt på allt som har med fysisk kontakt med mig att göra. Det som saknas skulle väl vara skederiet då. Och någon att prata stort med. Barnen pratar stort de med, men inte på samma sätt. Ni vet vad jag menar.

Sen är det ju så, att det där som jag suktar lite efter ibland på söndagarna - det är ju ändå inte riktigt genomförbart i min tillvaro. Den där söndagspromenaden blir ju inte på tumanhand, utan på minst femmanhand (troligen fler, eftersom man i den här åldern sannolikt träffar någon som också har barn). Dessutom inkluderat en som kallar sin mamma för bajskorv så fort det handlar om promenader. Det tappar liksom lite charmen då. Och den där braiga filmen, skulle med största sannolikhet röstas ner och bytas ut mot Barbie i Fairytopia, eller Krambjörnarna. Och vad gäller skedningen, så skulle man hinna känna hur mysigt det var i ungefär 5 sekunder, sen skulle man vara djupt sovande, med en dregelsträng sipprandes nerför hakan. Charmigt värre.

Man får helt enkelt älska det liv man har. Men jag tänker drömma om skedningen ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0