vallingtrasket

05.00.
Klockan piper. Skuttar glatt ur sängen och laddar kaffet. Gör morgonyogan medan jag väntar. Insuper det vackra ljuset som silar in genom persiennen. Dricker en kopp kaffe i lugn och ro. Läser nyheter. 

05.30.
Smyger upp och ruskar försiktigt på Beppe.
- Dags att vakna min lilla solstråle!
- Åh, mamma! Jag äääääälskar dig! Jag går genast upp och klär på mig och borstar tänderna.
Beppe skuttar upp, strålande glad. Gör små hoppsansteg in på toaletten. Väcker försiktigt Hedda också, hon gosar och kramar och vill också klä på sig. Vilda kommer ut från sitt rum, redan klädd och håret borstat.
- Godmorgon min fiiiiina mamma, jag är så glad att vi är en familj. Beppe, jag älskar dig, Hedda, du är så go! Jättekram. Gruppgos.
- Vilda, packar du din ryggsäck?
- Men åh, lilla mamma, den packade jag redan igår.
Alla tar på ytterkläder självmant.
- Oj mamma, det verkar kallt, vi tar på oss mössor nu på morgonen.

06.15.
Alla går i samlad tropp till dagis. Småpratar glatt. Vilda och Beppe hjälper till att bära sina saker. Pussar hej då och vinkar, barnen springer glatt in och leker. Pipipipipipipipipipipipip!!!!!!!! Va? Vad. Va fan är det som piper? Klockan. Vaknar.

05.00.
Känns om om jag nyss lade mig. Stel i ryggen. Kravlar ur sängen, håller för ögonen för det jäkla ljuset. Masar mig ut i köket för att slå på kaffe, letar i blindo efter morgonrocken på vägen. Hittar ingen. Står spritt språngandes i köket och sköljer ur perkulatorn, eftersom det var någon jävel som glömde diska den igår. Jag till exempel. Kommer på att jag glömt vinkla persiennerna precis när grannen går förbi och vinkar, på väg till tidiga morgonskiftet.

05.10.
Hedda galer.
- MAMMMAMAAAAAA!!!!! MAAAAAAMMMAAA!!!!
Kutar upp och ska bära ner henne, filtar, björnar, tigrar, nappar. Ser inte var jag sätter fötterna i trappan och är på väg att krascha med hela balunsen. Vi tar oss ner helskinnade. Välling. Blöja. Kläder.
- Jag vill inte! Jag vill titta tävä.
- Nej, klä på dig först, sen TV.
- Ja tro inte dä.
- Jo.
- Nä. ja tro inte dä. Tävä först. 

05.30.
Försöker väcka Beppe. Utan resultat. Väcker Vilda.
- JAG ÄR REDAN VAKEN!!!!
Kryper ner längre v
under täcket.

05.40.
Nytt försök. Beppe surar. Fräser. Hytter. Vilda morrar.

05.50.
River i ordentligt.
- NIMÅSTEGÅUPPNUUUUUUUU!!!!!
Båda masar sig ner, supergriniga. Fastnar vid TVn. Frozen pictures. Vilda fastnar konstant med en strumpa halvvägspådragen på foten i 5 minuter.
- Klä på dig nu!
- Men jag håller ju på! Jag kan inte göra allt samtidigt!
Försöker få alla tandborstade, klockan mycket, panik.

06.25.
- Vi måste gå nu! På med kläderna! Tjocka jackan, det är nollgradigt.
- Nääää, jag fryser inte, jag vill inte!
Ut genom dörren med kassar, väskor, kläder, vagn, sopor.
- Hjälp till nu!
- Varför måste vi alltid?
- Men hallå, det är ju era grejor!
- Men det är ju du som säger att vi ska ha med det!
- Mamma jag fryyyyyser!!!
- Jag sa ju åt dig att ta tjocka jackan!
Alla slåss om vem som ska köra vagnen, vem som hinner först, vem som ska ha pallen i kapprummet på dagis. Och bilfan måste skrapas.

Vilda frågar vad jag ler åt på vägen till fritids.
- Inget speciellt. Jag hade en lite otäck dröm bara. Att nån hade tagit mina barn och bytt ut mot värsta knasbollarna. Men nu känns det bättre. När jag har de riktiga. Mina. Bråkstakarna. För pussarna och allt det fina blir så himla mycket dyrbarare då.