vallingtrasket

Här händer det grejer. På ett par veckors tid har gamla dörrar dragits igen mitt framför näsan och nya öppnats på vid gavel. Smidigt. Lite korsdrag en stund bara. Livet har lunkat på i samma banor i snart ett år nu och låtit oss landa. Nu kan det vara dags för omvälvningar i strukturen igen. Hastigt och lustigt försvann mitt jobb - fick veta från ena dagen till den andra att vi bara skulle vara kvar några veckor. Istället knallade jag in till en av förmännen på fabriken där jag städar och frågade om det fanns jobb åt mig efter semestern. Och det gjorde det tydligen, för jag fick veta samma dag att jag ska börja i augusti. Montering av framaxlar till stoooooora bilar. Nytt. Förändring är alltid gott, på ett eller annat sätt.

Hedda har haft sin pappa här, en hel helg. Tanken är att hon ska börja följa med sina syskon till honom på helgerna. Hon har börjat med en massa pappa-prat. Så jag frågade. Om han ville komma hit. Och ha sin dotter en sväng. Och han ville. Och hon ville. Och jag ville. Ibland sammanfaller allt. Så jag drog till Storstan (åkte vuxenkarusell, pimplade tjeckisk pilsner och bara njöt) och lämnade barn, hem och ex här. Och det gick jättebra. Vi kan känna doften av nytt liv, av energi, av piggare mamma och av berikade barn och av att få börja längta efter varandra och inte alltid gå mitt uppe i varann och tassa och hoppa och snubbla på trassliga nervtrådar och tappade orkar och tålamod.

Det faller människor i min väg. Människor jag blir så varm av. Som jag vill ha där. Som jag vill ha mer av. Jag måste bara lära min hjärna att inte grubbla sönder saker, för det är hjärnor hiskeligt bra på. Iallafall min. Den kan ta en i grund och botten fantastisk känsla och vrida och vända på den och slutligen avfärda den och kasta den ifrån sig som en gammal sur trasa. Satan i gatan. Ibland, eller jäkligt ofta, är det bättre att inte tänka alls, eller mycket lite. Att låta hjärtat vara hjärna istället. För många av våra "känslor" och "antikänslor" är egentligen hjärnspöken, fast de borde vara hjärtänglar. De stammar från gamla upplevelser, ur gamla känslor, från gamla mönster vi borde gjort oss av med. Sällan beroende på det som är just nu. För om hjärtat fick känna fritt, utan att tankarna lade sig i, medvetet eller omedvetet - så skulle livet bli ofantligt mycket rikare och vackrare. Mer kärlek åt folket.

Är det någon som vet var det finns billig avprogrammerare eller en effektiv lobotomist? Det kanske är så illa att bara halshuggning hjälper.