vallingtrasket

Älskade, älskade fjuttungar. Ni kladdar ner precis överallt. Ni bråkar konstant med varandra. Ni sprider saker över hela golvet. Ni har sönder bokhyllor, kläder, filmer. Ni experimenterar bort allt schampo, all tvål, lämnar tomma flaskor. Ni river sjokvis av toalettpapper, blöter, rullar bollar som ni sen placerar ut lite här och var.  Ni slåss och skriker. Ni häller vatten på golvet. Ni kliver ur era kläder där ni går och står. Ni vägrar somna på kvällarna. Ni tjattrar och snattrar och får mig att tappa varje tanke som försöker få utrymme i mitt arma huvud.

När ni har varit borta i två veckor och kommer hem. Då springer ni mot mig på perrongen. Med lys i ögonen och med armarna utsträckta. Bråkar om vem som ska kramas först. Ni säger, mamma, åh, min mamma. Ni säger, det är så skönt att komma hem. Hem. Jag är hem. Tänk att ni vill vara precis just här, där jag är. Att vi hör hemma i varandra. Och att jag får ha er jämt. 

Det är inte en gåva. Det är ett jävla mirakel. 

Ni är de vackraste av blommor.