vallingtrasket

Idag ska vi till pulkabacken. Och baka pepparkakor (inte i pulkabacken då). Och försöka få till lite mat däremellan. Och handla lite. Fast först kanske vi ska försöka få på oss lite kläder, det är ju ändå vinter. Ambitionerna är höga idag vill jag lova. Speciellt som vi återigen vaknade kl 04:15. Tada! Lilla fröken Hedda har ännu inte förstått tjusningen med att sova, det är fasiken så mycket skojsigare att sitta vaken och gnälla, åla runt på golvet och bedriva allmän mammaterror för att inte riskera det förskräckliga omsomnandet. Men vänta du bara fröken Söt, vänta du...när du är 15 tänker jag stå på lur utanför din sovrumsdörr kl 04:00 prick och väcka både dig och framtida pojkvänner med en väl inövad kastrullocks-revelj. Svärmorsan from hell. För när du är tonåring fröken Söt, då är din mamma nästan pensionsmässig och vaknar av sig själv vid den tiden. 

Sitter här och skriver, slänger en blick på diskbänken och blir lika förvånad varje gång att den inte röjt sig själv efter gårdagkvällens pepparkaksdegstillverkning. Vi kom på vid halv 8 på kvällen att ingefärsburken hade bedragit oss å det grövsta genom att se så där lurigt halvfull ut, så när vi skulle peppra degen fick vi oss ett näsnyp. Tomt. Skickade runt de två stora barnen bland grannarna med tiggarkepsen i hand, men ingen ingefära fanns att uppbringa. Så årets pepparkaksdeg blev ett annorlunda kryddexperiment. Man tager vad man haver. Stark som fan blev den, den gör i alla fall skäl för namnet. Vem vill ha mesiga pepparkakor?

Varför känns det 100 ggr så jobbigt att röja en diskbänk när man måste börja med att plocka ur den rena disken ur diskmaskinen? Ibland så infernaliskt jobbigt att man bara totalignorerar det Mont Blanc-inspirerade diskberget som tornar upp sig över hela köksbänken och hotar med lavinvarning. Går ut från köket en sväng, får tillfällig amnesi och blir lika överraskad igen av det horribla skitigtporslinsbakhållet nästa gång man kommer in i köket. Dum är man. "Det är lika så bra att ta reda på det på en gång!"...bläbläblä..."det finns inget dåligt väder det finns bara...."...bläbläblä...titta ut för fan! Skåda snöstormen!

Pulkabacken ja. Hur dum får man vara som lovar sånt innan man vickat persiennen? Tittar ut och möter snöstormen med blicken. Hur kan det vara tillåtet att bo i den här delen av världen? Hur ska jag krångla mig ur det här? Attans. Jag kanske kan lova dem en varsin dator när de fyller 12. Har jag tur så glömmer de bort det till dess. Undrar vad supernannyn skulle kalla en sån metod.