vallingtrasket

Inatt drömde jag att jag hittade sanningen. Den som förlöser världen. Jag tror jag hade den på riktigt en stund faktiskt. Skulle skriva om den i dagens inlägg hade jag tänkt, men jag är ledsen, den är som bortblåst. Shit happens. Ni får helt enkelt klara er utan.

Och så vaknar man ur en sån dröm till en dretdag. Drar det kort: Helt missat att det är städdag i föreningen, får se alla grannar ute med krattor när jag drar med ungarna till bilen för att vi ska skjutsa Beppe på kalas. Då känner man sig lagom dum när man sveper förbi till sina viktiga ärenden (varför känner man sig dum...jo, för man vill inte känna sig OSOLIDARISK, det värsta skällsordet i svenskan...hörde en mamma sitta och skälla på sin 10-åriga son på tåget för ett tag sen, för att han var osolidarisk mot laget, han hängde med huvudet och önskade sig därifrån eftersom alla på tåget hörde...jag kände mig ungefär som honom). Jag vinkade lite åt grannarna och ropade att vi kommer sen, ska bara skjutsa...vilket vi egentligen inte alls tänkt, vi hade tänkt dra iväg på en tjejstund eftersom Beppe skulle kalasa.

Jag glömmer allt just nu...men det är så nedrans mycket papper så jag blir galen...vanliga rutinerna håller jag koll på, men nu ska jag till olika ställen varje dag på schemat, det drösar in papper från dagis och fritids om stängningsdagar, klämdagar, semestrar och fan och hans moster. Och alla papper ska lämnas tillbaka, ifyllda. Hur kunde alla dessa papper bli en nödvändighet? Räcker det inte att lämna in schemat? Om jag fyllt i att mina barn ska var där klämdan, varför måste jag lämna in en särskild lapp vid sidan om, om att de ska ha barnomsorg då? 

Väl tillbaka på gården...försök kratta en gräsmatta precis vid parkeringen med en nästantvååring som springer ut bland bilarna hela tiden och vansinnesskrattar för det är så fantastiskt roligt när mamma blir förbannad och springer efter.

Sen har de varit på värsta humöret alla tre...gapat, skrikit, grinat, tjatat, gnällt. Ända in i det sista, Beppe och Hedda ända ner i sina sängar. 

Fast...den enklaste förklaringen kanske är att det är jag som varit omöjlig idag. Varför då kan man ju undra, när jag drömmer såna fantastiska drömmar på nätterna. Vi tar en enkel förklaring där med. Jag kanske helt enkelt bara behöver ett skott i råttan. Enkelt är ofta bäst.