Än är inte kärringen död

Ojojoj. Ojojojoj. Nu händer det grejer, det börjar röra på sig i krökarna. Har börjat hoppa in som timmis på en städfirma i Linde, och som det ser ut nu så verkar det som jag kommer bli inringd skapligt ofta. Från slutet på april får jag antagligen ett schema att gå på, dagtid, 6-7 timmar om dagen kanske - kan det bli bättre för barnen?

Susanne har blivit städtant. Sämre jobb kan man ha - jag gillar det fysiska i jobbet, att ta ut mig - har så liten chans att göra det på fritiden, så att få träning på arbetstid: guld. Dessutom känns det som semester att få stå och gno utan ett helt gäng ungar som springer och drar i byxbenen och gnäller, skriker och ska ha saker hela tiden. Nu ska jag inte glorifiera, det är klart att det är jäkligt slitigt - är helt öm i fingrar, rygg och armar efter att ha stått och gnuggat kattpiss och nikotinfett på en flyttstäd idag, men wtf - någon måste göra det. Och det är ju inte det första grisjobbet jag haft - att kränga käk på rockfestivaler måste ha hört till de tyngsta, även om det var kul när det begav sig. Sprungit upp och ner i trappor med 20 kg potatis i var näve har jag också gjort, i vinterkyla och snöstormar - jobbade ett tag åt en kille som körde hemleveranser av potatis och ägg. Gissa om man halkade och fick torka äggkross i trappuppgångar mellan varven...

På torsdag blir det jobbintervju på Hinseberg, kvinnofängelset med. Det skulle vara intressant att prova, men tiderna passar inte så bra med barnen, kvällar och helger...ska dit ändå på intervjun, och se vilka scheman som finns tänkte jag. Både mormor och mamma har jobbat där, så jag kan ju inte bryta traditionen. Fast...det går ju att ta sig in där på andra sätt också...

Men det är inte de enda områdena det rör sig på. Susanne har, 38 år gammal, varit på sin första regelrätta dejt. Med en man som åkte hela långa vägen från Malmö, bara för att träffa mig (tror jag åtminstone, om han inte hade bokat in fler dejter...). Min mamma (som skulle vara barnvakt åt alla 3 barnen) blev nervös och frågade: vad gör jag med barnen om du inte dyker upp på söndagen? När ska jag ringa polisen? Vad är det för fel på honom som åker 60 mil för att träffa dig?....hahaha....jaa, vad ÄR det för fel på någon som åker 60 mil för att träffa mig? Svar: inte ett enda. Det var en helt fantastisk dejt och en helt fantastisk man. Jag var mest nervös att han skulle syna mig uppifrån och ner och tänka, har jag åkt 60 mil för DET här???...men det gjorde han inte. Jag, en lätt bedagad, rätt sliten, snart 39-årig 3-barnsmorsa, stod där i mina kängor och min skinnpaj (och mitt döskallehalsband, Karin!) och fick en bedårande vacker man att känna att det fanimej var värt att nöta de där milen för att tillbringa lördagen (och en bit in på söndagen, moahahah) med mig. Ack ja, vilken helg:)

Efter en sån helg hade jag med lätthet kunnat sanera elefantskit på en kringresande cirkus idag om chefen hade begärt det. Kattpiss kändes som rena glidarjobbet. Tänk att solen lyser så varmt på mig ibland. Egentligen, egentligen mina vänner...så lyser den ju på oss hela tiden...det är bara det att det kommer moln emellan ibland, och att jorden snurrar sina varv, så vi inte alltid ser den. Men den finns alltid där, bakom molnen. Och den kommer alltid, alltid tillbaka, hur mörkt och kallt livet än ter sig mellan varven. Glöm aldrig det.  

Kommentarer
Postat av: Monica

Så är det Susanne! Solen finns ALLTID där! Det är dig väl förtjänat att få känna dess värme mot ditt ansikte... på nära håll <3

2010-03-29 @ 20:45:42
Postat av: Karin

Underbart att det lossnar för dig med jobb och kärlek.. och tillåt mig säga att det var perfekt val av halsband ;-)



Lycka till med allt!!!! KRAM

2010-03-29 @ 20:47:41
URL: http://www.karinsanglar.blogspot.com
Postat av: Karin

Verkar som om min länk inte funkar om man inte skriver http före..

2010-03-29 @ 20:48:51
URL: http://www.karinsanglar.blogspot.com
Postat av: Susanne

Tack fina ni! Livet går sin gilla gång, det går ner, det går upp...och det gäller att försöka hoppa stigen fram med hoppsansteg och så mycket frid i sinnet man kan uppbringa:)Och förhoppningsvis lära sig lite på vägen.

2010-03-29 @ 20:51:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0