Det går troll i tänderna
Tandläkaren igår, det var första gången jag blivit utsatt för en riktigt hårdhänt jäkel. Om jag inte hade tandfickor när jag kom dit så fixade han säkert till några med sina instrument, kändes som han gick igenom munnen med en båtshake. Ska man behöva utveckla tandläkarskräck när man snart är 40, fast man gladeligen gått dit i alla år? Jag bet sönder en tand för några veckor sen. Jag har någonstans trott att mina tänder är oförstörbara, de har alltid varit fantastiskt starka. Ändå har jag ofta drömt mardrömmar om att jag tappar alla tänderna, känner hur munnen fylls, sådär som man gjorde med körsbärskärnor när man var liten, för att blåssmattra ut dem ur munnen. Varje gång jag gått till tandläkaren (olika varje gång), har jag fått höra:
- Vilka fina tänder!
Det har egentligen ingenting med utseendet att göra, de är sneda, vinda, sitter för trångt, inte speciellt vita heller -men i tandläkarens ögon har jag perfekt bett och ja: starka tänder, bara nån enstaka lagning. Och jag sköter dem, minutiöst noggrannt.
Och så nu, bara sådär...bet i en hallon/lakritsdöskalle och så knastrade det till i käften...tänkte, vad konstigt, vad var det i godiset??? Tills jag kände hur vasst det blev i munnen. En stor bit av en kindtand hade bara fallit bort. Vilken sorg....precis som om det var en symbol för begynnande förfall...ett tecken på att NU Susanne, NU börjar ålderdomen...suck. Ack ja. En påminnelse om dödligheten, att man en gång inom inte alltför många år faktiskt blir mull.
Eller så kan man ju bara se det som en sönderbiten tand. Det går ju det med. Men det var första gången tandläkaren INTE sagt "vilka fina tänder". Ett avgörande ögonblick i livet...precis som när jag helt plötsligt fick sluta visa leg på systemet för 5-6 år sen. Lets face it. Jag har blivit tant. Lika bra att beställa rullator nu, det är säkert väntetid på dem.
- Vilka fina tänder!
Det har egentligen ingenting med utseendet att göra, de är sneda, vinda, sitter för trångt, inte speciellt vita heller -men i tandläkarens ögon har jag perfekt bett och ja: starka tänder, bara nån enstaka lagning. Och jag sköter dem, minutiöst noggrannt.
Och så nu, bara sådär...bet i en hallon/lakritsdöskalle och så knastrade det till i käften...tänkte, vad konstigt, vad var det i godiset??? Tills jag kände hur vasst det blev i munnen. En stor bit av en kindtand hade bara fallit bort. Vilken sorg....precis som om det var en symbol för begynnande förfall...ett tecken på att NU Susanne, NU börjar ålderdomen...suck. Ack ja. En påminnelse om dödligheten, att man en gång inom inte alltför många år faktiskt blir mull.
Eller så kan man ju bara se det som en sönderbiten tand. Det går ju det med. Men det var första gången tandläkaren INTE sagt "vilka fina tänder". Ett avgörande ögonblick i livet...precis som när jag helt plötsligt fick sluta visa leg på systemet för 5-6 år sen. Lets face it. Jag har blivit tant. Lika bra att beställa rullator nu, det är säkert väntetid på dem.
Kommentarer
Postat av: Ann-sofie
Jag drömde också ett tag att jag hade munnen full med lösa tänder som jag sprutade ut som du beskrev, som körsbärskärnor, ja precis så! Men det var längesedan, säkert 10 år sådär. Tandläkare är inte kul, och det blir ju inte precis bättre när de är hårdhänta :-(..
Trackback
