Töväder

Liten Hedda ville inte somna ikväll. Hon ylade och ylade, grät så snoret rann, fick ta upp henne och låta henne sitta med mig i soffan, tills hon inte orkade sitta längre. Nu sover hon, utmattad. Vet inte vad som händer i henne just nu, kanske alla separationer och allt det nya som varit sista veckorna - nytt dagis, mamma varit borta mer än vanligt, varit med morfar en hel del och så haft mormor över natten. Även om det gått bra så måste det väl ut någonstans. Mitt hjärta svämmar verkligen över och stannar nästan ibland när jag ser på henne. Hon är fantastisk.

Hon ser så mycket hos andra, förstår så mycket, klappar när någon är ledsen, hämtar saker åt andra, hjälper till så fort hon ser att någon gör något. Sen gör hon såklart allt annat en 1-åring gör, snor grejer för syskonen, gnäller, river ut saker och går till frysen och drar i handtaget, samtidigt som hon skriker "LASS" så högt hon orkar - och blir skitförbannad när hon inte får någon. Hon har så mycket i sig, hon lyser, så starkt.

Älskade, älskade barn. Du smälter mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0