Tillbaka i gamla gängor...kängor?
Åter i gamla gängor, hade smekmånad på en timme ungefär med barnen igår, sen gick vi ut hårt och började med trappstamp och en rejäl dörrsmäll av arg Vilda (eftersom jag råkade nämna att jag har en överraskning på lördag och vägrar ge ledtrådar)...sen vägrade Hedda somna eftersom syskonen var hemma igen, Beppemannen sprang upp och ner efter läggning och Vilda "kunde absolut inte somna" förrän klockan blev efter tio. Upp i morse, efter krångelnatt med Hedda, som trots vaken en timme inatt prompt ska gå upp 5. De andra vaknade vid halv 7. Första skoldagen, kläder förberedda och framme: vi har en regel...kläder ska tas på direkt de tas emot, annars har strumpor, kalsonger och trosor en förmåga att krypa iväg, lägga sig och självdö någonstans och vägra hittas någonsin igen. Minst 10 gånger sa jag till Beppe: NU! klä på dig NU!...sen gick det en kvart och så kommer han och talar om att kalsongerna är borta. Då brast mamman trots goda föresatser. Sen det vanliga, återkommande hårborstebråket.
Mamman: har du borstat håret Vilda?
Vildan: nej
Mamman: men gör det då
Vildan: jag ska bara...
Mamman: nej, borsta håret nu är du snäll.
Vildan (gnälligt): men jag vet ju inte var hårborsten är ju!
Mamman: den är förmodligen där du lade den sist.
Vildan: morr
Mamman: du har för fasiken 5 hårborstar, om du lägger dem på samma ställe igen när du borstat klart så skulle det inte bli så här! Vi har bott här i ett halvår och du vet fortfarande inte var du har dina hårborstar blablablabla....
Vildan: MORR
Samma replikskiften varje morgon. Mamman tjatar, Vildan vägrar lyssna, mamman vägrar lyssna på Vildan. Varför, kan man undra? Det hjälper ju inte ett skit. Någon skulle behöva ta ett snack med den där mamman. Undrar om Grannfejden kan åta sig ett sånt här projekt?
Sen lyckades Vildan tappa glaset i golvet mitt under kalsongbråket med Beppemannen, så mamman fick skynda sig att plocka skärvor och dammsuga innan Hedda klampade rakt igenom. Mamman lyckades göra detta utan att bli arg, trots en flisa i fingret, men hon kunde inte riktigt låta bli att klämma ur sig: hur kunde du tappa glaset? Hade Vildan vetat detta så hade hon förmodligen inte tappat glaset.
Det är inte barnen som är dryga...det är den 38-åriga mamman som vägrar komma ur sin trotsålder. Men det vägrar hon erkänna för barnen.
Men hon kan vara rätt bra emellanåt hon med, mamman. Tänk er. Att få på alla barnen fleeceunderställ, sockor, hatade vinterkängor, avskydda tjockmössor, overaller och vantar och få ut alla till bilen, UTAN att bli arg. I 20 minusgrader. Säger bara en sak. Nobels fredspris. Efter att vi droppat Vilda på skolan åkte vi och köpte 40 strutglassar...vi tyckte det passade i det här vädret....vi skulle faktiskt till "gamla" dagiset och säga hej då. Väl där fanns bara 3 barn där idag - men Beppe fick i alla fall bjuda på glass, stolt som en tupp. Det är viktigt, att få känna att man är den som bjuder kompisarna, emellanåt. Då känner man sig stor och snäll. Precis som Bamse.
Vet ni vad gullungen sa idag? "Mamma, jag önskar att jag får ett kuvert med pengar idag" (han fick det i julklapp av farmor o farfar). Varför då, undrade jag..."jo, då skulle jag köpa en klänning till dig...och ett halsband". Älskade barn...så vacker du är.
Mamman: har du borstat håret Vilda?
Vildan: nej
Mamman: men gör det då
Vildan: jag ska bara...
Mamman: nej, borsta håret nu är du snäll.
Vildan (gnälligt): men jag vet ju inte var hårborsten är ju!
Mamman: den är förmodligen där du lade den sist.
Vildan: morr
Mamman: du har för fasiken 5 hårborstar, om du lägger dem på samma ställe igen när du borstat klart så skulle det inte bli så här! Vi har bott här i ett halvår och du vet fortfarande inte var du har dina hårborstar blablablabla....
Vildan: MORR
Samma replikskiften varje morgon. Mamman tjatar, Vildan vägrar lyssna, mamman vägrar lyssna på Vildan. Varför, kan man undra? Det hjälper ju inte ett skit. Någon skulle behöva ta ett snack med den där mamman. Undrar om Grannfejden kan åta sig ett sånt här projekt?
Sen lyckades Vildan tappa glaset i golvet mitt under kalsongbråket med Beppemannen, så mamman fick skynda sig att plocka skärvor och dammsuga innan Hedda klampade rakt igenom. Mamman lyckades göra detta utan att bli arg, trots en flisa i fingret, men hon kunde inte riktigt låta bli att klämma ur sig: hur kunde du tappa glaset? Hade Vildan vetat detta så hade hon förmodligen inte tappat glaset.
Det är inte barnen som är dryga...det är den 38-åriga mamman som vägrar komma ur sin trotsålder. Men det vägrar hon erkänna för barnen.
Men hon kan vara rätt bra emellanåt hon med, mamman. Tänk er. Att få på alla barnen fleeceunderställ, sockor, hatade vinterkängor, avskydda tjockmössor, overaller och vantar och få ut alla till bilen, UTAN att bli arg. I 20 minusgrader. Säger bara en sak. Nobels fredspris. Efter att vi droppat Vilda på skolan åkte vi och köpte 40 strutglassar...vi tyckte det passade i det här vädret....vi skulle faktiskt till "gamla" dagiset och säga hej då. Väl där fanns bara 3 barn där idag - men Beppe fick i alla fall bjuda på glass, stolt som en tupp. Det är viktigt, att få känna att man är den som bjuder kompisarna, emellanåt. Då känner man sig stor och snäll. Precis som Bamse.
Vet ni vad gullungen sa idag? "Mamma, jag önskar att jag får ett kuvert med pengar idag" (han fick det i julklapp av farmor o farfar). Varför då, undrade jag..."jo, då skulle jag köpa en klänning till dig...och ett halsband". Älskade barn...så vacker du är.
Kommentarer
Trackback
