Mamma Bajskorv
Framgång. Första inskolningsdagen gick lysande. Beppe inledde en aning blygsamt men tog sig snabbt så pass att jag kunde harva vidare till småbarnsavdelningen med Hedda. Hon kutade ifrån mig ganska på en gång, rockade loss ordentligt på sång/fruktstunden och fann sig otroligt fort, trots att hon är minst på stället. Mammas tös, anpassningsbar ( tänker på alla somrar jag festivaljobbat, när man sovit i mattält, på lastbilsflak, inte duschat på flera dagar och nyttjat överladdade bajamajor...när man har gått upp och dragit igång och krängt käk två timmar innan man gått och lagt sig - och ändå tyckt det varit skitroligt). Ingen sätter sig på Heddaliten, hon pular runt för sig själv och river ifrån ordentligt om någon går över gränsen, drar av en salva som ingen förstår ett ord av, men där innebörden är rätt tydlig ändå. I morgon ska jag gå ifrån en timme så ska hon stanna och äta. Det blir kanon.
När vi väl kom från dagis vid halv 12 var det bara att skynda hem och pula i Beppe och Hedda lite äta - Beppe hade hunnit komma in i sin nufårjagsnartettutbrottprataintemedmigtittainteenspåmigsajag!-fas, eftersom han var hungrig. Då får han explosiva utbrott om man erbjuder hjälp med ytterkläderna och om man inte erbjuder hjälp med ytterkläderna. Hur som alltså... Ätna och klara vid 12, Heddaliten jättetrött, så på med overallen och allt annat (tredje gången för dagen) och i vagnen, somnade på 5 minuter. Så eftersom Hedda sov så gott i vagnen, bestämde jag oss för att GÅ och hämta Vilda på skolan, hon slutade 13 - istället för att väcka Hedda och lyfta in henne i bilen. Det tar 20 minuter att gå med Hedda i vagnen och Beppe på ståbrädan. Det gillades INTE av fröken 7-åring. Hon hann få ett spel redan när jag talade om att vi skulle gå hem.
- Jag tänker inte gå, jag tänker åka bil! Du får gå hem och hämta bilen! JAG TÄNKER INTE GÅ!!!
- Jag går ut och väntar, svarade jag bara, började skratta inuti.
När hon väl kom efter, ville hon ha hjälp med vantarna. Tittar på mig, kastar sen vantarna på marken och tycker att jag ska plocka upp dem.
- Nej Vilda, vill du ha hjälp med vantarna kan du inte kasta dem på marken, du får plocka upp dem själv.
- DU ÄR EN BAJSKORV!!!
Vad svarar man på det? Drar upp en rulle toapapper ur fickan och försöker torka bort sig? Hem kom vi i alla fall, det som tar 20 minuter att gå på ditvägen tar trekvart attgå hem när Vilda trilskas. Hon släpar benen efter sig, det är så JOBBIGT att gå, när det är vinter och man måste ha alla kläder på sig, tror hon gnällde konstant i 45 minuter. När vi kom hem ville hon prova sina nya skidor. Nu har hon varit ute och åkt skidor i snart 2 timmar...med alla kläderna...inte ett dugg jobbigt....
Vi var också ute och lekte en lång stund när vi kom hem, för första gången på flera veckor känns det som. Det var så förbaskat skönt, Hedda njöt verkligen, hon skrattade så hon kiknade när vi busade i snön. Det är så gott att höra. Det väger upp bajskorven:D
När vi väl kom från dagis vid halv 12 var det bara att skynda hem och pula i Beppe och Hedda lite äta - Beppe hade hunnit komma in i sin nufårjagsnartettutbrottprataintemedmigtittainteenspåmigsajag!-fas, eftersom han var hungrig. Då får han explosiva utbrott om man erbjuder hjälp med ytterkläderna och om man inte erbjuder hjälp med ytterkläderna. Hur som alltså... Ätna och klara vid 12, Heddaliten jättetrött, så på med overallen och allt annat (tredje gången för dagen) och i vagnen, somnade på 5 minuter. Så eftersom Hedda sov så gott i vagnen, bestämde jag oss för att GÅ och hämta Vilda på skolan, hon slutade 13 - istället för att väcka Hedda och lyfta in henne i bilen. Det tar 20 minuter att gå med Hedda i vagnen och Beppe på ståbrädan. Det gillades INTE av fröken 7-åring. Hon hann få ett spel redan när jag talade om att vi skulle gå hem.
- Jag tänker inte gå, jag tänker åka bil! Du får gå hem och hämta bilen! JAG TÄNKER INTE GÅ!!!
- Jag går ut och väntar, svarade jag bara, började skratta inuti.
När hon väl kom efter, ville hon ha hjälp med vantarna. Tittar på mig, kastar sen vantarna på marken och tycker att jag ska plocka upp dem.
- Nej Vilda, vill du ha hjälp med vantarna kan du inte kasta dem på marken, du får plocka upp dem själv.
- DU ÄR EN BAJSKORV!!!
Vad svarar man på det? Drar upp en rulle toapapper ur fickan och försöker torka bort sig? Hem kom vi i alla fall, det som tar 20 minuter att gå på ditvägen tar trekvart attgå hem när Vilda trilskas. Hon släpar benen efter sig, det är så JOBBIGT att gå, när det är vinter och man måste ha alla kläder på sig, tror hon gnällde konstant i 45 minuter. När vi kom hem ville hon prova sina nya skidor. Nu har hon varit ute och åkt skidor i snart 2 timmar...med alla kläderna...inte ett dugg jobbigt....
Vi var också ute och lekte en lång stund när vi kom hem, för första gången på flera veckor känns det som. Det var så förbaskat skönt, Hedda njöt verkligen, hon skrattade så hon kiknade när vi busade i snön. Det är så gott att höra. Det väger upp bajskorven:D
Kommentarer
Postat av: Annso
Ha ha ja bajskorvar är vi nog allihopa, förr eller senare iaf. :)
Postat av: Karin
Hehe, skönt att du "bara" var en bajskorv än så länge. Då kan man ju torka bort sig som du skrev ;-)
Trackback
