vallingtrasket

Visst är det egentligen helt fantastiskt? Att höra tillsammans med 3 små människor som förlitar sig fullständigt på att jag ska finnas där för dem, no matter what. Att de vill höra ihop med mig (som om de skulle ha något annat val, stackars satar, moahahaha ) Jag låter den vetskapen linda sig runt hjärtat som bomull idag. Vi. Vi hör alltid tillsammans.

Vi ska förresten åka och hämta vår nya familjemedlem idag - vi ska få ta över en kanin från en kompis. Jag hade inte tänkt säga något förrän precis när vi träffade kaninen, men vem kan hålla sig - jag var bara tvungen att berätta igår kväll. Vilda är salig. Det känns bättre att introducera en vuxen kanin i ett hem med tre vildbasare än en stackars förskrämd kaninunge. Det här är en rejäl kaninkille, van vid barn och nyfiken och kelig. Det blir jättebra. Men vi har inte klurat ut riktigt var vi ska flytta Heddas lekhörna, kaninen kommer nämligen få ta över hennes utrymme under trappen i hallen...han ska få springa fritt i kök och hall, han är van vid att ha yta att röra sig på. Det blir lite merjobb, men jag tror barn växer av att ha djur - och så mår de gott med.

Och så får ju jag också någon att kela med. När inte barnen vill. Stackars lilla kanin. Det är tur den inte vet vad som väntar den.