Ettagluttare för en dag

Idag var jag med Vilda i skolan. Har lovat länge, och nu kändes det som det var dax. Jag är så rädd om de futtiga timmar jag har när alla barn är borta, det handlar om ungefär 12 timmar i veckan...då ska jag hinna med att kolla upp och söka jobb, gärna sköta storhandling för att slippa släpa på alla barnen på affären...och förhoppningsvis hämta lite extra kraft. Idag var jag alltså med i skolan. Skitroligt! Vi hade gympa direkt på morgonen, så jag plockade med mig gympadojor. Vilda tittade misstänksamt.

- Varför ska du ha med dig skorna?

- Vi har ju gympa.

- Men...mammorna brukar sitta på bänken.
 
- Hm. Papporna också?

- Papporna brukar inte vara med i skolan.

- Nehej. Men jag struntar i hur de andra mammorna gör. Det är inget kul att sitta på bänken, jag vill vara med.

- Men du måste fråga Anna-Maria först! (Vilda såg rätt nöjd ut)

Anna-Maria är gympaläraren, kanonbra sådan - ordning och reda, alla har sina platser i omklädningsrummet, alla får vika sina kläder och lägga ordentligt på sin plats, så samling i ring på golvet. Jag FICK vara med. Tur, för det var skeppsbrott idag. Alla redskap och mattor ut på golvet, sen en pirat som jagade medan alla andra klättrade i rep, på bänkar, ribbstolar, plintar. Trillade man i vattnet åkte man i fängelsehålan, blev man tagen åkte man också i fängelsehålan. Det var riktigt roligt och gick alldeles för fort.

Sen hade vi fruktstund, rast och slutligen matte. Klockan och räkna på egen hand i räkneboken. I Vildas klass är de 16 barn på en fröken, en lagom stor klass. Ändå har fröken Gunett fullt sjå att hinna hjälpa de som vill ha hjälp, så är man med som extraförälder i klassen får man gärna bistå, istället för att bara sitta och glo. Då har de det ändå förspänt, för i andra klasser är de 24-25 elever på en lärare. Så mycket tid som går till spillo, när barnen måste vänta länge och inte kommer vidare utan hjälp. Många av dem tappar koncentrationen och lusten att arbeta, när de egentligen VILL jobba vidare, men måste vänta.

Tänk om man kunde få vara med sina barn ofta i skolan, vilken koll man skulle få, och vilken trygghet för både lärare och barn. De andra eleverna accepterade hjälp av mig med utan knussel, de var nöjda med att det var en vuxen. Kanske skulle vara något att införa, skolpeng utanpå föräldrapenningen, 10 dagar per år. Tror det skulle löna sig i längden. 

Kommentarer
Postat av: Monica

Jag håller med! Tänk om fler föräldrar hade möjlighet (och också lust!?) att vara med som du var nu. Härligt! Kram

2010-02-04 @ 16:59:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0