Långärmat
Hedda har en liten studsboll som hon kastar med. Var och varannan gång ropar hon eftersom bollen försvunnit in under sängar, bord, hyllor. Mamma hjälpa. Nu på morgonen rullade den in under byrån i hallen.
- Mamma, kan inte ta den!
- Jag kan hjälpa dig...jag har långa armar.
En bra stund senare rullade den in under skostället....Hedda fixade det själv och kom överlyckligt rusande med bollen i handen och armarna utsträckta.
- Mamma! Ja ha långa ammar!!! Ja ha långa ammar!!!
Tänk vad glad man kan bli för udda saker när man är 2 år. En lärorik tanke. I vissa kulturer är långa armar säkerligen vackert. Och hemskt praktiskt, det går inte att komma ifrån.
- Mamma, kan inte ta den!
- Jag kan hjälpa dig...jag har långa armar.
En bra stund senare rullade den in under skostället....Hedda fixade det själv och kom överlyckligt rusande med bollen i handen och armarna utsträckta.
- Mamma! Ja ha långa ammar!!! Ja ha långa ammar!!!
Tänk vad glad man kan bli för udda saker när man är 2 år. En lärorik tanke. I vissa kulturer är långa armar säkerligen vackert. Och hemskt praktiskt, det går inte att komma ifrån.
Kommentarer
Trackback
