Vi föds nakna av en anledning

Jag var på fikadejt häromdagen, med en gammal vän från gymnasietiden - vi har inte setts på 20 år, mer än kanske ett par korta möten på stan, snabba utbyten och upprabblande av intetsägande yttre fakta såsom jobb, pojkvänner, boende. Det är konstigt hur det blir...vi hängde ihop som ler och långhalm då, vi och en tjej till - gjorde massor tillsammans - studier, fester, uppvisningar (vi dansade ihop)...vi t o m arrangerade avslutningbalen tillsammans. Och vi plåtade, konstant, hela tiden...vi hade ett mörkrum på skolan där vi härbärgerade ofta. Den som plåtade mest var Caisa, vännen jag träffade nu igen. Jag vet inte hur många bilder jag poserade på under de åren vi hängde ihop. Vi har haft mycket liten kontakt genom alla år - vi återupptog kontakten via Facebook för något år sen, har mailat lite och förstått av det vi sett att vi båda har haft riktigt mörka perioder i livet som färgat oss.

Nu möttes vi alltså igen - och så skönt det är att mötas som vuxna. Prestigelöst och utan rädsla att lämna ut sig för mycket. Det är det som är det sköna, det vackra med att bli äldre (och klokare???)...man vet att mörkret drabbat alla på ett eller annat sätt vilket ger band människor emellan. Man vet också att det som hänt en i livet inte förringar en som människa, snarare tvärtom - och det gör inte ont att dela med sig, det ger liv och glädje.

Det lyste om Caisa. Så mycket vackrare än för 20 år sen (hon var vacker redan då)...för hon hade släppt sin mask. Det fanns inga barriärer och filter i vägen, utan hon vågade visa sig naken. Lyskraft och växtkraft. Det fanns EN sak som inte förändrats - kameran åkte fram lika snabbt som förr och jag fick finna mig i att posera igen... med nöje, för hon har utvecklats till en mycket bra fotograf. 

Men jag får återigen bekräftat att vi är så mycket vackrare nakna, utan kostymerna. Med våra hjärtan utanpå. De människor jag möter, som vågar lämna ut sig....de lyser.    

Kommentarer
Postat av: Caisa Lyly

Tack för underbart vackra ord om mig, dig, oss... då och nu... nu och då... då unga vuxna, nu vuxna barn som tar hand om det lilla lilla barnet där inne! Att mötas som vuxna men med barnet synligt är vackert och givande och jag är tacksam och glad för vårt själsliga möte!



Kärlek!

Caisa

2010-04-07 @ 16:00:53
Postat av: Susanne

all kärlek till dig med Caisa.

2010-04-07 @ 16:10:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0