vallingtrasket

Idag har jag frid med mig själv. Jag märker att jag kan låta mig bli arg och irriterad utan att få dåligt samvete, jag kan riva i åt barnen utan att jag ångrar mig genast stunden efter. Jag är mamma, jag är människa...(inte tandläkare också...) och jag finner frid i det. Det märks att barnen också känner trygghet och lugn i det. De känner inte min vanliga ambivalens eller dutt av osäkerhet som brukar kunna komma efter ett uttag.

Idag var jag på intervju på Hinsan, en rigorös sådan, 1000 frågor...det tog en bra stund mer än en timme. Får reda på vilka de tar in om två veckor...av 280 sökande hade de kallat 40 till intervju, det finns 15 platser. Men jag frågade om scheman...och även om jag skulle få det så kan jag nog inte tacka ja. Varannan helg och ungefär tre kvällar i veckan, ibland går man från 8 på morgonen till 20 på kvällen. Det är inget liv för mina barn, även om det skulle vara möjligt att ordna barnomsorg. Det lutar mer åt att jag tackar ja till schema på städfirman, det är dagtid rakt av.

Detta med städningen. Jag tror att det faller i min väg för att det finns lärdom för mig att hämta. Återigen en läxa och en påminnelse om att vara mitt i det man gör, att vara i det man precis har för händer, och göra det med hela sig, utan tankar framåt och bakåt...jag kan ha så svårt för det och det faller bort så ofta. Men jag har märkt, att om jag kör en städ helt ensam, så ser jag det lilla, lilla precis framför mig och faller in i bara det jag gör...och då spelar det ingen som helst roll VAD det är jag faktiskt gör - jag gör det med kärlek.

Knäppt? Kanske. Men så förbaskat skönt.

Glad påsk på er alla. Pånyttfödelse. Uppståndelse. Ett regelrätt, hederligt stånd kan man också komma undan med om man vill, det går bra det med. Tror inte Jesus hade haft något emot det, inte Maria Magdalena heller för den delen.