vallingtrasket

Vad är det för mekanism eller biologisk substans som gör att övertrötta barn måste skrika, hysteriskt springa runt och bete sig totalt ologiskt - jag menar, är man trött borde man vilja sova, eller??? När dessutom 4-åringen och 1-åringen sätter igång exakt samtidigt på kvällskvisten, då känns det lite småsjåigt. Lite. Får jag 1-åringen i säng, då skriker 4-åringen så att 1-åringen genast flyger upp och börjar vråla högre än honom. Då går 38-åringen in till 4-åringen och skriker högst av alla. Sen blir alla lugna och fina....not. Att man aldrig lär sig. Det går hundra gånger snabbare att få alla lugna och fina om jag själv lyckas hålla mig, men har man varit vaken sen 04.30 och kört 3-barnsrace non stop hela dagen, då blir kvällsstunden helig. Då vill man helst bara kunna trycka på en knapp kl 20.00 och KLICK, så sover alla. Magic. Men livet är ju aldrig så där magiskt på riktigt. Jag ska inte påstå att de håller på så varje kväll, det händer då och då, men på något konstigt sätt är det som att de känner av när man är som tröttast själv och i mest behov av egentid, och då...lägger de in stöten. Så då slutar det ofta med att vi skriker allihop.

Jag undrar vad grannarna egentligen tror. Vi bor i radhus, där ventilationssystemet fungerar lite som ljudledare. På ena sidan har vi en 1-barnsfamilj, där dottern är en söt, försynt flicka på 9 år, som aldrig ger ett pip ifrån sig eller höjer rösten. I den här familjen har vi en 1-åring som låter som en kakadua på amfetamin, en 4-åring som vrålar rakt ut när han blir förbannad och en 7-åring som lägger av ett illande högstruket ciss(?), värre än Pernilla Wahlgrens, när hon inte får som hon vill. Ganska ofta, vilket betyder ungefär 50 ggr per dygn, ryker barnen ihop med varandra, vilket medför att de körar allihop tillsammans, med sina ljuva stämmor. Och även om de skulle råka busa, leka och ha roligt tillsammans en stund, så låter det ändå som när man kliver in i en tropisk fågelbur mitt i en parningsperiod. Jag tittar oroligt på grannfrun varje gång vi passerar varandra och hejar, jag tycker nämligen att hon börjar se lite trött och sliten ut, men det känns en aning oförskämt att fråga hur hon egentligen sover. För skrikandet kan dra igång nattetid också, 4-åringen kan vakna upp och vråla rakt ut för ingenting mellan varven (nattskräck, mardrömmar) och 1-åringen får fortfarande magbråkarnätter emellanåt - ibland väcker de varandra. Och grannfrun?

Undrar om jag ska köpa ett par rullar silvertejp i morgon. Eller kanske hörselkåpor till grannen. Om ingen har ett bättre tips?