Allting passerar, allting går förbi...

Jag lever i rena drömmen just nu. Även om jag är ensam på 3 barn och vissa perioder och vissa nätter kan bli ett ständigt pass, så är det ändå överkomligt. Jag gick igenom texter från bebistiden med Hedda, då slog det mig. Hon sov aldrig mer än kortare stunder, de första 8-9 månaderna. Hon vägrade somna annat än i bärsele eller vid bröstet, när jag väl lade henne så dröjde det aldrig mer än en stund så vaknade hon och måste sövas om. Hon tog aldrig napp, hon vägrade åka vagn, hon gillade inte att åka bil utan skrek konstant i vagnen och bilen. Det var bärsele för hela slanten, hon hängde säkert i den 6-7 timmar om dagen. Och vissa nätter. Under ett par månader snittade jag på 3 timmars sömn per dygn.

Nu tar hon nappen...jag trugade med den förbaskade suggrejen i 8 månader, sen gav jag upp. Så av en slump petade jag in den en kväll när hon var helt omöjlig att få till ro, nu efter hon fyllt ett. Och den satt som en smäck. Vilken skillnad det blev att natta. Det spelar ingen roll att hon är över ett år, hon får börja med den baskade nappen ändå, vi behöver det, båda två. Hon är precis som jag. Ingen ska tala om vad hon ska göra. Hon gör det när hon vill själv...

Det jag kan känna är en liten sorg över att jag hade svårt att njuta av bebisgoset, att tiden inte fanns och att tröttheten var för stor, men så är det ju för alla bebisföräldrar, oavsett om man är två eller ensam. Att det känns lite som om man inte tog vara på tiden bättre. Men de stunder man ändå gjorde det, de är guld värda. Och det kanske är det som är meningen.

Text skriven under bebistiden:


Sovmorgon

Heddababy vaknar mellan 3 och 4 på nätterna och tycker att det är en riktigt bra idé att gå upp då...håller igång fram till kl 5, då hon plötsligt kommer på bättre tankar och slänger längtansfulla blickar åt sängen till. Men vid 5 vaknar istället storebror Beppe Bus och med en 3-årings självklara logik drar han slutsatsen att om han är vaken, så borde ju rimligtvis alla andra vara det också...och är de inte det så är det ju bara att väcka dem!

Resten av dagen fortsätter i samma anda, Heddababy sover ungefär sammanlagt en timme under hela dagen...och när hon äntligen somnar för kvällen *pust* har hon listat ut en plan. Hon ska kolla exakt hur många svängar hon kan vakna och skrika under kvällen innan hennes mamma rasar ihop på golvet i en liten hög. Så hon vaknar en gång i halvtimmen till kl 23...då hon verkligen vill se hur mycket det där gamla skrället hon fått till morsa pallar...då kör vi ett vaketpass på en timme, tänker hon diaboliskt...

Jag är fullständigt övertygad om att den lilla stund jag lyckas sova enstaka nätter, då kliver mina barn upp och sätter sig på lekmattan och smider listiga ränker....

Beppe Bus: Om du kör första vakpasset inatt Hedda, så kan jag ta tidiga morgonpasset!

Heddababy: Men jag körde ju nattpasset igår, kan jag inte få sova en natt för en gångs skull?

Vilda Värsting: Men vi kan inte riskera att morsan får lite egentid eller får sova för länge fattaru väl! Då tappar hon skärpan jue!

Beppe Bus: Och vem av oss ska bajsa på sig precis när vi fått på oss overallerna i morgon bitti då?

Heddababy: Jag kan nog klämma ur mig lite, men då får du skita ner dig i natt iså fall....

Och så när rådslaget väl är slut, så vaknar alltså Heddababy en gång i timmen under natten, till 3 på morgonen...vaketpass till 5 i igen...och då gör Beppe Bus som vanligt storslagen entré i mammas säng. Det är då, just i den stunden, som man börjar häva ur sig:

-Älskling, jag måste få sova, det är din tur att ta ungarna och gå upp!

Och så kommer jag på, just ja...det är ju bara jag! Det är ju bara till att masa sig upp...

Jag får väl vara min egen älskling...och handen på hjärtat, jag kunde ju ha gjort mycket sämre ifrån mig, jag är ju för fan ett kap. Jag går ALLTID upp med barnen och tar HELA nattpasset. Jag handlar och lagar all mat och tar disken med. Jag tvättar, hänger och plockar reda på all tvätt. Sköter all städning. Jag fixar bilen, räkningar och papper utan knot. Försörjer hela familjen. Jag har grym koll på tider, kläder, storlekar, farligheter, kalas, utflykter, gympadagar. Och jag byter ALLA bajsblöjor. Och jag säger ALDRIG "Älskling, jag har huvudvärk" till mig själv om jag skulle råka vara på det humöret.

Jag kan nog inte få en bättre partner...men jag är så fruktansvärt kass på att ge mig själv sovmorgon! Ett chartrat jetplan, champagnefrukost, massage och en rejäl påsättning skulle ju inte heller vara fel ibland.

Förresten, vid närmare eftertanke så nöjer jag mig med sovmorgonen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0