Tanke
Hur kommer det säg att det idag fokuseras så förbannat på pappors rättigheter, att pappor varit "förfördelade" i föräldraskapet, att mammor inte "lämnar plats" åt papporna? Löjligt. Män har i alla tider varit jävligt duktiga på att ta sin plats, det skulle inte vara ett problem om de verkligen ville vara delaktiga på samma villkor som mammor alltid varit. Och varför talas det aldrig om mammors rättigheter? Rättigheten till ett vuxet liv t ex...
Många män vill ha kakan och äta den, de vill ha massor av kakor, helst hela paketet. Kakmonstret är ett under av charm i jämförelse. Kvinnor är glada om de kan roffa åt sig smulorna så de kanske kan göra sig en Arraksboll.
Förlåt att jag kategoriserar - det betyder INTE att jag drar alla män över samma kam, inte kvinnor heller. Men kategorisering är ett av de effektivaste sätten att förtydliga. Dessutom ser jag hela tiden praktexempel på pappor som bara släpper barnen när de separerar. De träffar dem, javisst, men ansvarsbiten ligger helt på mamman. Och dessutom har jag, Gud hjälpe mig, hört idiotiska exempel, där pappan rakt ut säger att han vill ha barnen halva tiden, för att han vill slippa betala underhåll. Kan man inte ens låtsas att det är för att få vara mer med sin barn? Ärlighet varar längst eller? Också sett flera exempel på att pappan vill "sätta dit" mamman efter separationen, oavsett om den varit på hans eller hennes initiativ. Vill man sina barns bästa då? Sen finns det naturligtvis exempel på det motsatta också, att mamman vill göra livet surt för pappan, lika sorgligt det. Och så finns det också pappor och mammor som gör allt för att barnens bästa ska tillgodoses vid separationen, all credit till dem.
Det känns som om det här samhället blir mer och mer jämställt, men bara åt ena hållet tamejfan.
NEJ, sa jag, jag är inte bitter. Inte har jag mens heller - de två mest använda sarkastiska replikerna som används när någon av kvinnligt kön biter ifrån. De som används när inga vettiga motargument hittas.
Jag vaknade och tittade mig i spegeln i morse och upptäckte att jag var en varghona. Bara sådär. Skönt, nu har jag ett legitimt skäl till att sluta raka benen. Jag kanske är på väg att transformera till varulv. Så befriande. När är nästa fullmåne tro?
Många män vill ha kakan och äta den, de vill ha massor av kakor, helst hela paketet. Kakmonstret är ett under av charm i jämförelse. Kvinnor är glada om de kan roffa åt sig smulorna så de kanske kan göra sig en Arraksboll.
Förlåt att jag kategoriserar - det betyder INTE att jag drar alla män över samma kam, inte kvinnor heller. Men kategorisering är ett av de effektivaste sätten att förtydliga. Dessutom ser jag hela tiden praktexempel på pappor som bara släpper barnen när de separerar. De träffar dem, javisst, men ansvarsbiten ligger helt på mamman. Och dessutom har jag, Gud hjälpe mig, hört idiotiska exempel, där pappan rakt ut säger att han vill ha barnen halva tiden, för att han vill slippa betala underhåll. Kan man inte ens låtsas att det är för att få vara mer med sin barn? Ärlighet varar längst eller? Också sett flera exempel på att pappan vill "sätta dit" mamman efter separationen, oavsett om den varit på hans eller hennes initiativ. Vill man sina barns bästa då? Sen finns det naturligtvis exempel på det motsatta också, att mamman vill göra livet surt för pappan, lika sorgligt det. Och så finns det också pappor och mammor som gör allt för att barnens bästa ska tillgodoses vid separationen, all credit till dem.
Det känns som om det här samhället blir mer och mer jämställt, men bara åt ena hållet tamejfan.
NEJ, sa jag, jag är inte bitter. Inte har jag mens heller - de två mest använda sarkastiska replikerna som används när någon av kvinnligt kön biter ifrån. De som används när inga vettiga motargument hittas.
Jag vaknade och tittade mig i spegeln i morse och upptäckte att jag var en varghona. Bara sådär. Skönt, nu har jag ett legitimt skäl till att sluta raka benen. Jag kanske är på väg att transformera till varulv. Så befriande. När är nästa fullmåne tro?
Kommentarer
Postat av: Carina Lindström
Det kan inte sägas bättre. Tack för att du sätter ord på sånt som MÅNGA andra tänker.
En stor kram till dig.
Postat av: Susanne
Tack Carina! Kramen tillbaka.
Trackback
