Ljuvliga tystnad

Tredje dagen med barnens morfar här. Han grejar på med bilen, kollar däcken, kollar glykolen, far ut och in som en skottspole, kör bilen in och ut ur garaget för att den ska vara ständigt varm, på och av med motorvärmaren. Min pappa har en förmåga att först tala om minst 5 ggr vad han ska göra, sen tala om minst 5 ggr att NU går han ut och gör det, sen minst 5 ggr att han HAR gjort det. Han pratar om allt, inget ämne är för slitet för att inte nötas igen. Han pratar, pratar och fortsätter prata, till och med när jag går in på toaletten fortsätter han prata utanför dörren. Han är ett under av omtanke, men öronen börjar kännas lite lätt slitna nu. Men barnen, framför allt Beppemannen, älskar att ha morfar här. Igår åkte han iväg med dem en och en, så de fick handla julklappar, till varandra och till MIG!:). Härligt, jag får också klappar! Idag ska han hjälpa dem att slå in dem. Han har alltid en plan, pappa, han är verkligen inte en person som lever i nuet. Samtidigt som han gör något pratar han om det som han tänker göra, sen, i morrn, nästa år. Vi är väl alla så lite till mans, men pappa är nog strået vassare. 

Han erbjöd sig att skjutsa Vilda tills skolan i morse, men se det gick då rakt inte. För då kunde klasskompisarna få för sig att han var hennes pappa, och då fick hon skämmas om de trodde att hon hade en så gammal pappa...jag tror vissa saker med flytten tog hårt på Vilda. I Forsbacka visste alla vem hon var och vilka hennes föräldrar var. Här är det nästan ingen som vet vem hennes pappa är, han blir lite av en hittepåfigur nästan. Det tar på henne.

Nu är han i garaget igen. Ska skynda mig att vila öronen. För sent, nu kommer han, jag hör att han börjar prata redan utanför dörren. Han är värre än barnen...:D Snart bär det av till dagis och spana in Beppemannens stjärngosseinsatser. Verkligen något att se fram emot. Stjärt på er allihop!

Kommentarer
Postat av: Karin

HAHAHA Ibland blir det för mycket av det goda :-)

2009-12-14 @ 17:54:54
Postat av: Carina Lindström

Jag längtar varje dag på att slå igång datorn och få läsa allt. Du skriver så härligt, Tack än en gång för att du delar med dig.Hälsa till Vilda och Beppe från Lucas och mig. Kram Carina

2009-12-15 @ 09:22:15
Postat av: Susanne Nilsson

:)..kul att det kan ge någon annan lite underhållning!:D

2009-12-15 @ 10:19:10
Postat av: Carina Lindström

Inte bara underhållning. En del igenkännande också faktiskt. Har ju oxå varit ensam med 3 barn från dom var 1 1/2,3 och 4 1/2 år så mycket känns igen ska du veta. =)

2009-12-15 @ 13:04:18
Postat av: Susanne Nilsson

Då förstår jag att du känner igen en hel del:)

2009-12-15 @ 16:19:29
Postat av: Andrea

Ahh that just reminded me of the time that Mikael's dad followed me to my first Swedish class about 10 years ago. Everyone thought he was my husband...muhahhhahahaaa I know how Vilda feels...<3

2009-12-16 @ 21:49:58
Postat av: Susanne Nilsson

:D

2009-12-16 @ 22:24:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0