vallingtrasket

I kväll tänker jag dricka vin och dansa på bordet. Jag ska hem till världens bästa Anna och äta middag. Hedda ska såklart (såklart) med, så jag får dansa nykter. Men två glas vin klarar vi nog av i alla fall:) Anna, är en vän som hängt med i snart 20 år. Vi delade lägenhet en gång i tiden, och vi har en brokig historia tillsammans, vi har sett varandras bästa och sämsta sidor. Åtskilliga fester har det blivit och en hel del vardag. Vi har sett varandra växa och vi har sett varandra när vi varit som minst. I perioder har vi inte hörts så frekvent, men tar ändå upp tråden där vi sist släppte den, det blir aldrig konstigt även om det ibland kan gå veckor och månader innan vi hörs.

Anna har hunnit bli trebarnsmamma hon med, har tvillingtjejer på nästan sex år och en större tjej på 10. Hon är en av de starkaste människor jag känner, och en av de klokaste, det är bara det att hon är som jag vad gäller styrkan: den är också hennes största svaghet, för hon har inte vett att be om hjälp. Hon klarar allt. Och hon går aldrig heller sönder, för hon låter sig inte. Och klokheten, den vet hon inte ens om. Det skulle hon inte ens tro på om jag sa till henne, försöker ge henne lite vinkar då och då, men hon kommer aldrig förstå vilken klok, fantastisk och empatisk människa hon är. Så hon får läsa det här istället!

En liten anekdot: när vi delade lägenhet så bodde vi i en etta. Sovplatser löste vi enkelt med en våningssäng, fast vi var  23-24 nånting. Enda gångerna det kunde bli lite bekymmer, var om vi båda hade sällskap med oss hem och de hamnade i otakt...(det där var nästan ett skämt, men bara nästan) Vi hängde alltså ihop rätt tight. En gång när vi låg där i våran våningssäng och var på väg att somna, var det någon av oss som släppte väder.

- Var det där du eller jag? kläckte Anna ur sig.

Då bor man trångt...om man inte ens vet vem det är som släpper sig...

I kväll Anna - dansar vi på borden.